Long time no see

Nu har det gått ett tag sedan jag orkade skriva något. Det är inte så att det inte har hänt något. Jag har bara inte orkat. Sedan sist har min mamma gått och gift sig, min lillasyster har talat om att hon ska bli mamma (jag ska bli gudfar! - "I'll give you an offer you can't refuse."), jag har gått på några fotbollsmatcher (en kass som slutade 0-0 och en OK som slutade 3-0), druckit öl med Elsie Johansson, träffat kompisar jag inte sett på länge och läst en kanonbra bok om politisk islam. Typ. Det har säkert hänt någonting i den politiska låtsasvärlden som varit omskrivbart också. Fast jag kan inte komma på vad det skulle vara. En sak jag inte gjort är att gå ur Svenska kyrkan. Jag har inte riktigt kommit mig för att ta reda på proceduren. Kanske skulle göra det idag? Funderar på att ta mig iväg och titta på det allsvenska hockeyderbyt mellan Bajen och Gnaget ikväll. Är egentligen ganska ointresserad av hockey. Det enda lag jag följer ens halvhjärtat är Toronto Maple Leafs. Mest för att jag bodde ett år i CN Towers skugga. Men jag har en idé om att jag under det närmaste året ska försöka se åtminstone en match/tävling med varje Bajensektion. Och om man ska släpa sig iväg på en hockeymatch är rimligen hemmaderbyt och säsongsdebuten ett bra tillfälle.

Annars kan jag tipsa om senaste nummret av Offside, världens bästa fotbollstidning. Dom har ett intressant reportage från den årliga riksdagsmatchen - sossarna mot resten.Och så har de en intervju med assisterande förbundskapten Roland Andersson. En intervju som bland annat handlar om uppväxten i en fackligt aktiv arbetarklassfamilj i Malmö och om hur han någon gång i slutet av sjuttiotalet lät sig intervjuas i R:arnas tidning Proletären och redovisade vad han tyckte om att "bankdirektören och storkapitalisten Hans Cavalli-Björkman hade tagit över ordförandestolen i Malmö FF efter arbetarklasslegenden Eric Persson." Andersson har dock alltid röstat på sossarna och delar in fotbollslag i tre spelartyper:

"Ett fungerande lag behöver alla tre typerna. De plikttrogna, de som säger: vi ska hålla tiden och göra vårt jobb. Det är Martin Luther. Några sådana typer måste man ha. Och så har vi Per Albin, som kanske börjar försvinna, tyvärr. Omtanke och solidaritet. Blir lagkamraten bortdribblad ger jag understöd. Kommer det en långboll så är det någon som måste ta det solidariska jobbet. Men du vinner inte på att bara ha Martin Luther och Per Albin. Du måste ha rebellen också - Cornelis. Som gör en tunnel fastän de på bänken inte sagt så."

Det känns som att landslaget har de tre typerna så det går säkert bra i VM-kvalet den åttonde oktober mot Kroatien. Notera också att det är bara en av spelartyperna han pratar om i jag-form.