Jag: patriarkal antikvänster

Jag har precis blivit typ kastrerad på Katrines alldeles utmärkta blogg under rubriken Patriarkala vänsterkillar. Jag blir också placerad i den socialdemokratiska kategorin Antikvänster så jag tänkte gå igenom beskrivningen mening för mening.

"Idén om att det var bättre förr är själva grundbulten i ditt politiska engagemang. Stora snälla staten, arbete åt alla, två Tv-kanaler och röda patriarker i illasittande kostymer som bygger landet."

En del saker var bättre förr. Till exempel full sysselsättning var en bra grej. Och att man kunde köpa frimärken på Posten. Men jag måste säga att jag gillar TV 4 (min tredje och sista kanal). Rörelsens röda patriarker hade ju både bra och mindre bra sidor. I sin biografi över Göran Persson skriver Olle Svenning så här: "Socialdemokratins historia vimlar av patriarkala ledargestalter, handlingskraftiga män ofta socialt medkännande men mer sällan pedantiska i sin syn på demokratins tillämpning." Jag gillar ju sådana där grejer som "demokratins tillämpning". I den utsträckning de finns idag är de också matriarker. Vilket ju är bra på något sätt. Men mindre bra på andra. På punkten illasittande kostymer måste jag nog "plea guilty". Konfektion och jag har aldrig riktigt funkat tillsammans.

"Socialdemokratin är inte politik utan religion. Som alla religiösa odlar även du myten om det förlorade paradiset. Det sanna socialdemokratiska samhällsbygget var en gång i tiden nära att ta skepnad på jorden."

Ja det kan man väl säga. Politisk övertygelse har ett ganska nära släktskap med religion. Fast att paradiset gick förlorat vet jag inte om jag håller med om. Möjligen tog verkligheten en liten omväg. Och jag hoppas att ett mer paradisiskt samhälle finns framöver, även om paradiset inte är något som jag tror på. Som Bernstein brukade säga "rörelsen är allt, målet intet".

"Du ser den egna partiledningen och inte borgarna som politiska huvudfiender. Det är partiledningen som har svikit det heliga. Oförlåtligt ,oförklarligt. Du gråter dig till söms varje kväll. Efter läsning ur Erlanders dagböcker som godnattsaga blir kontrasterna mot dagens värld för svåra att bära. Du förstår inte varför det ska vara så svårt."

Nej, borgarna är alltid huvudfienden. Därmed inte sagt att inte partiledningen då och då gör en del märkliga val. Framförallt när de får för sig att agera som borgare. Men jag är inte riktigt så ortodox att jag tror att det finns en oföränderlig socialdemokratisk teologi. Gråter framförallt mig inte till sömns över det. Det är ju tvärtom det som är själva livsnerven i ett politiskt engagemang. Om partiet och samhället var exakt som man ville att det skulle vara skulle man ju kunna ägna sitt liv åt något annat och roligare. Tage Erlanders dagböcker har jag inte orkat läsa. Fast jag har några volymer i bokhyllan. men jag förstår exakt varför det är så svårt. Kapitalets globalisering är en bra plats att börja på.

"Innerst inne vill väl alla människor gå ur EU, förstatliga företagen och sluta vara individer. Som sagt, det var bättre förr."

Jag vill inte gå ur EU. Jag röstade ja i folkomröstningen om svenskt medlemskap 1994 (eller var det 1993?) Mer statligt ägande tror jag skulle vara bra. Staten är en ganska god ägare. Fast det vore alldeles för enkelt att jämställa min vision om ett socialistiskt samhälle med statligt ägande. Däremot anser jag att ägandet idag till stora stycken är socialiserat i meningen kollektiviserat. De stora ägarna i dagens kapitalistiska samhälle är kollektiva fonder. Problemet är att de som äger kapitalet inte har kontroll över ägandets funktioner. Det är för att jag vill att människan ska få möjlighet att faktiskt bli en individ som jag är socialist. "I stället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning, vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling" som två skäggiga tyskar skrev 1848. Och min övertygelse är att allt faktiskt blir bättre sen. Om vi vill.

"Politisk förebild: Old Labour"

I valet mellan Old Labour och New Labour så väljer jag Old Labour. Fast de hade en lite för etatistisk syn på socialismen för min smak. Jag skulle nog hellre se Ernst Wigforss som politisk förebild. Men han var ju förvisso inspirerad av en ännu äldre inriktning inom Labour: Gillesocialismen.

"Politisk framtid: du stoppas upp och hamnar på museum och/eller får fast tjänst på ABF"

Fast tjänst på ABF låter schysst om det är rätt tjänst. Jag gillar folkbildning. Dessutom har jag ju faktiskt varit anställd av ABF (och extraknäcker nu).

Så för att vara en något kantig kategorisering så får man väl säga att den stämmer hyfsat bra. Och förövrigt är det väl självklart att jag är en patriarkal vänsterkille eftersom jag tillhör det överordnade könet i dagens patriarkala samhälle. Vi formas av samhällets strukturer, kön tillsammans med till exempel klass spelar roll i skapandet av dem vi blir. Jag är säker på att det finns småborgerliga feminister där ute någonstans också.