Partier i kyrkan och kyrkopartier
På söndag är det kyrkoval. Jag kommer att rösta på socialdemokraterna. Men det kommer också att bli mitt sista val som medlem i Svenska kyrkan. Nästa vecka tänker jag göra slag i saken och säga upp mitt medlemskap. Dessutom hoppas jag att det blir det sista kyrkovalet där socialdemokraterna ställer upp som parti. Med det menar jag inte att det inte ska ställa upp ett socialdemokratiskt parti i kyrkovalet nästa gång. Men det är inte rimligt att ett parti vars medlemmar tillhör alla och ingen trosinriktning ska besluta över listutformningar och driva valrörelse i en annan organisations internval. Däremot tror jag att val med partilistor är bra. När folk ställer upp i val och säger att de inte finns på "den trista vänsterhögerskalan" då ska larmklockorna börja ringa. Den brittiske historikern Eric Hobsbawm säger så här i intervjuboken On the Edge of the New Century:
"In the old days, there was a well-known phenomenon in British politics: when someone stood in a local election and said, 'I am not a party candidate, I am an independent, and I'm not interested in politicizing local government,' everyone knew that he or she was a rightwing candidate. Depoliticizing politics, therefore, automatically weakens the Left's potential."
Jag skulle därför vilja se att det bildades ett socialdemokratiskt "kyrkoparti" istället. Ungefär som det på många studentkårer idag finns socialdemokratiska "kårpartier". Givetvis ska dessa kunna få stöd av det riktiga partiet (både ekonomiskt och organisatoriskt). Det är också rimligt att man låter sidoorganisationen Broderskap få en samordnande roll (ungefär som studentförbundet har/skulle kunna ha). Kyrkovalet ska vara en angelägenhet för kyrkans medlemmar, som sådana har socialdemokrater en roll att spela i organisationen. Inte annars.
Förövrigt kan jag tipsa om en recension av Klas Corbelius bok I mammons tid på Socialistiskt Forum. Det är ett väldigt spännande försök att skissa upp en socialistisk teologi. Kanske något att läsa för alla de socialdemokrater som kommer att sitta på kyrkliga uppdrag efter söndagens val? Boken kan beställas här.
3 Comments:
Vi kan ju också fråga oss varför vi inte har en organisation för Sveriges muslimska socialdemokrater. Osv.
Redan idag finns det ju muslimska s-föreningar. Men en ny sidoorganisation tror jag inte riktigt på. Däremot kan man ju tänka sig att Broderskap i likhet med sin international blir en organisation för religiösa socialister, snarare än för kristna socialister. Fast det är upp till Broderskap själva att bestämma förstås. Om det är listval i någon av de islamska centralorganisationerna kan jag mycket väl tänka mig att man skapar socialdemokratiska "mosképartier".
Jag ska nog skriva något på det här temat snart. Jag håller på att läsa Mattias Gardells alldeles utmärkta bok "Bin Ladin i våra hjärtan - globaliseringen och framväxten av politisk islam" där han talar om två huvudinriktningar inom islamismen, dels den avantgardistiska och revolutionära ("leninistiska") islamismen, och dels "folkhemsislamismen" som förespråkar folkrörelsearbete, demokrati och social rättvisa. Gardell kallar den senare inriktningen för "i det närmaste socialdemokratisk i Broderskaparnas tappning".
utan att ha järnkoll tror jag rent av det är så internationellt, alltså religious socialists och inte christian socialists.
Skicka en kommentar
<< Home