Klart att det handlade om socialism*

Kapitalets tankesmedja Timbro har av någon outgrundlig anledning publicerat en rapport om vad som hade hänt om Rudolf Meidners ursprungliga förslag till löntagarfonder hade förverkligats. Eftersom det är Timbro som har gett ut rapporten Ett Sverige med Meidners löntagarfonder - vad skulle ha hänt? går det givetvis åt helvete. Det hade varit en gnutta sensationellt om kapitalets ideologiproducenter hade kommit fram till något annat. Hurvida deras uträkningar stämmer eller inte överlåter jag åt någon annan (det finns förövrigt lite excelfiler med företagsdata här). Vad som är intressant är att Timbro bemödar sig med att skriva rapporten. År 2005! Den omedelbara anledningen verkar vara Rudolf Meidners nyutkommna bok Spelet om löntagarfonder. Men varför man gör en så ambitiös "recension" av en nittioettårig pensionärs memoarer är inte helt klart. I rapporten nämns dock att

"det finns en gryende vänster som länge tjusats av Meidners löntagarfonder och som diskuterar olika former för att 'demokratisera' ekonomin. Det är heller inte den stenkastande vänstern som deltar i den diskussionen, utan mer intellektuella personer i arbetarrörelsens utkanter med betydligt större inflytande på debatten och vänstern i stort."

Dessa mer intellektuella personer återfinns enligt en fotnot bland annat kring Tidskriften Fronesis, Arenagruppen och LO-idédebatt. Dessutom är de uppbackade av bland annat Göran Greider. Och visst stämmer det. Men det är ju som de skriver inte ett intresse som flammat upp i år. Fronesis hade Demokratisk ekonomi som tema för sitt första nummer 1998, Arenagruppens intresse för löntagarfonder är väl mest sammankopplade med Meidners ovannämnda bok (för jag kan inte påminna mig att det drivits en särskilt djup diskussion om dessa frågor därifrån), LO-idédebatt har med största säkerhet från och till berört ämnet ekonomisk demokrati (förövrigt ett begrepp som finns i alla LO-förbundens portalparagrafer), Göran Greider tog upp idéerna i sina böcker Rudolf Meidner: skärvor ur ett nittonhundratalsliv (1997) och Arbetarklassens återkomst: om klasskampen, globaliseringen och framstegstanken (1998), CH Hermansson gav för några år sedan ut Företagens makt och makten över företagen som liksom vänsterpartiets intressanta skrift Vänstern, ägande & makten - en strategi rörde sig i samma vatten som Meidner. Men är det verkligen det här som får Fredrik Erixon och Per Hortlund att börja ägna sig åt kontrafaktisk historieskrivning? Den intellektuella vänstern i Sverige har ju diskuterat de här frågorna i åtminstone nittio år (jag håller till exempel precis på att läsa Ernst Wigforss' skrifter om industriell demokrati från tjugotalets början - fast jag vet inte om jag tillhör de mer intellektuella personerna i arbetarrörelsens utkant?) och Meidners idéer har varit en viktig del av dessa diskussioner sedan det begav sig på sjuttiotalet.

Nej, det måste finnas något annat bakom - en genuin rädsla för att Meidners idéer ska återvända till den offentliga debattens huvudfåra i uppdaterad form kanske? En rädsla som i såfall är befogad i Svenskt Näringslivs korridorer. För visst handlar det om socialism. Demokratisk socialism, med stolthet och med glädje! Vi som gärna ser hela samhällets demokratisering tackar hursomhelst Timbro för draghjälpen med att få upp frågan på bordet igen.


*) Rubriken är ett svar på Svenska Dagbladets ledarrubrik lördagen 27 augusti 2005: Visst handlade det om socialism.