Inga pigor till överklassen, låt dem städa de egna dassen!

Tjänsteföretagens lobbyorganisation Almega är i farten igen med ytterligare en undercoverdebattartikel. För några dagar sedan var det Aftonbladet Debatt och en "piga" och nu är det en "socialdemokratisk" kvinna från lenet på DN Debatt. Båda artiklarna har med olika skicklighetsgrad försökt göra pigavdragen till en klasskampsfråga, dels genom att argumetera att det är bättre att skapa en skattesubventionerad tjänsteklass av pigor än att dessa går arbetslösa, och dels genom att argumentera för att "reformen" ska befria arbetarklasskvinnorna från oavlönat arbete. Grundtesen i Kerstin Olssons (lenetsossen) argumentation är att jämställdhetsarbetet har gått i stå sedan sjuttiotalet (utbyggnaden av barnomsorgen, maxtaxa, pappaledighet och sådana småsaker har tydligen inte ägt rum). Därför ska man

"[p]rofessionalisera arbetet, skapa utbildningar, subventionera tjänsterna från samhället så att alla får möjlighet att efterfråga dem!"

Jag har liksom många andra jobbat som städare. Det finns alltså redan en professionell kår av städare och - tro det eller ej - det har inte växt fram någon efterfrågan på utbildningar. Vi kommer inte att se högskoleutbildade "hygientekniker" (annat än de som på grund av rasistisk strukturer inte får jobb som matchar dess utbildning). Det är också smart av Olsson att lyfta fram barnfamiljer och pensionärer som de som kommer att kunna utnyttja dessa tjänster. Faktum är att folkpensionärer med största sannolikhet inte kommer att ha råd att utnyttja dessa tjänster iallafall. Vill man hjälpa pensionärerna är en satsning på hemtjänsten bättre än att subventionera medel- och överklassens hembiträden. Olsson vill också få det till att hennes förslag skulle frigöra kvinnan. Hon skriver:

"[S]varet på frågan om vem som ska städa hemma hos städerskan/städaren [är] att en annan städerska/städare gör det. Precis som svaret på frågan om vem som tar hand om barnskötarens barn är att en annan barnskötare gör det."

Det här argumentet missar helt sitt mål eftersom "reformen" inte kommer att frigöra kvinnan från hushållsarbete. Istället ska en annan kvinna göra det, en kvinna från arbetarklassen. "Reformen" leder alltså till att männen kan köpa sig fria från städning, barnpassning och tvättning. Olsson försöker använda en socialistisk feministisk retorik för att underlätta livet för medel- och överklassmän. Sedan kommer den gamla drapan om att subventionerna skulle leda till en jättelik ny vit sektor. Något som inte hände i till exempel Finland. Varför medel- och överklass skulle betala - säg - 100 kronor i timmen för en "professionell" städare, när man kan köpa en polska svart för 30 kronor är oklart?

Ska vi använda skattepengar för att skapa arbetstillfällen (vilket vi ska) är det bättre att satsa dem där de behövs. Vi behöver fler anställda i vård, skola och omsorg. Fler anställda på dagis, fler anställda på sjukhus, fler anställda i hemtjänsten. Kort sagt, fler anställda där våra skattepengar gör nytta. De som kommer att utnyttja subventionerade pigtjänster är de som i stor utsträckning redan har råd med dem. De som kommer att tjäna på "reformen" är tjänsteföretagen.

Vilket för oss till frågan varför är det så stort tryck från kapitalet att subventionera den här typen av tjänster. Det hela är ganska enkelt. Sverige är idag ett tjänstesamhälle. Det betyder inte att industrin eller jordbruket producerar mindre idag än när vi var ett industri- eller jordbrukssamhälle. Tvärtom. Men det är färre som arbetar i dessa sektorer. Och dessa sektorer kommer inte att växa nämnvärt i Sverige. Den sektor där kapitalet kan expandera i är istället tjänstesektorn. Kraven på privatiserade sjukhus och skolor är en del i samma strategi. Men tjänstesektorn är en ganska olönsam sektor eftersom produktivkrafterna inte kan utvecklas på samma sätt som i jordbruket och industrin. Städning och utbildning är även fortsättningsvis något som kommer att kräva mänskligt arbete. Eftersom arbetskraften tar en så stor del av omsättningen blir mervärdet begränsat. Det måste tas någon annanstans ifrån. Svaret blir att man vill ta det från samhällets gemensamma kassa istället genom till exempel subventionerade pigor och skolpeng.

Men visst är det i tjänstesektorn som framtidens arbeten kommer att finnas. Men lösningen ligger inte i subventionerade pigtjänster eller att privatisera skolor och sjukhus. Istället gäller det att lösa problemet med hur vi ska kunna överföra ekonomiska resurser från mervärdesskapande delar av samhället (industrin) till de delar som behöver dem (skola, vård och omsorg). Men det är en annan och mycket större fråga.

Men man måste erkänna att Almega är skickliga.