Vänsterfokus?

Jag skrev i tisdags om den kommande veckoslutsnyhetstidskriften Fokus som riktar sig till ”en samhällsintresserad allmänhet”. Att de som driver projektet tror på det är inte så konstigt. Men av vad jag hört av kommentarerna så verkar de flesta ”experterna” dock överens om att det blir svårt för ett sådant projekt att överleva. Jag är nog beredd att hålla med. Sverige har ju trots allt ett ganska väl utvecklat läsande av dagstidningar. Och vad skulle ytterligare ett borgerligt veckoslutsalternativ tillföra? Det kanske är just i den frågeställningen som man skulle kunna hitta lösningen för en veckoslutsnyhetstidskrift? Sverige behöver inte DN i veckotidningsformat eftersom den kommer ut sju dagar i veckan i alla fall.

Vad Sverige skulle behöva är ett livskraftigt mediaalternativ till vänster. A-pressen* för en tynande tillvaro, ofta ägd av sina borgerliga grannar. Till ”vänster” om socialdemokratin finns det några små kämpande tidningar – vänsterpartiet närstående Flamman och syndikalisternas Arbetaren. Men dessa tidningar kommer förmodligen aldrig att vara de tidningar som en ”en samhällsintresserad allmänhet” söker sig till. Nej, ett mediaalternativ till vänster måste vara i huvudsak socialdemokratiskt (de enda som skulle kunna finansiera ett sådant projekt är dessutom LO).

Det här är inga unika tankar. I Skåne har idéerna om en socialdemokratisk veckoslutstidning funnits sedan Arbetet lades ner 2000 (läs en intressant artikel av Arbetets sista chefredaktör Bo Bernhardsson om detta i Socialistiskt Forum). Försöket föll dock på en bristande vilja hos rörelsen centralt att gå in med kapital.

Bernhardssons förslag är att veckoslutstidningar ska ges ut parallellt i Stockholm, Göteborg och Skåne. Det är ju en idé. Det skulle definitivt kunna spegla det lokala på ett hyfsat tillfredställande sätt. En annan idé skulle vara att just skapa en landsomfattande nyhetsveckoslutstidning. Att (åtminstone till en början) se sig som ett komplement till den borgerliga dagspressen. Om tidningen sedan ska vara i tabloid- eller magasinformat tycker jag är mindre viktigt. Vad gäller tabloidformatet kan man se intressanta förebilder i Le Monde Diplomatique i Frankrike och Mail & Guardian i Sydafrika. I magasinformatet är kanske amerikanska The Nation mest intressant. Det är dock viktigt att ett magasin inte blir för glassigt. The Nation görs till exempel på serietidningspapper.

Det är också viktigt att vara oberoende och kaxig i förhållande till makten. Tidningen ska inte vara ett partiorgan, utan erbjuda en alternativ syn på vad som händer i Sverige och Världen. För att inte ses som alltför sossig kan man med fördel knyta till sig intressanta skribenter till vänster. Åsa Linderborg, America Vera-Zavala och Mattias Gardell skulle kunna vara några exempel på krönikörer som får samsas om utrymmet med personer som Peter Englund, PO Enqvist och Kristina Lugn.

Det är här jag tror att det finns ett läsarutrymme för en veckoslutstidning. Till vänster, en tidskrift som är lika socialdemokratisk som svenskarna. Sedan är ju frågan om det finns en annonsmarknad för en sådan här tidning? En nog så intressant fråga när det gäller lanseringen av en vänstertidning. Men hursomhelst, det är ett tidningsprojekt värt att kämpa för.


*Ja, jag vet att A-pressen konkade redan 1992. Jag använder uttrycket som en beskrivning för tidningar med socialdemokratisk ledarsida.