Brittisk kommunistisk teori innan murens fall

Internet är verkligen en skattkammare. Jag hittade precis en sajt som har alla nummer av den brittiska tidskriften Marxism Today för perioden 1980-1991 (då den lades ner) i pdf-format. Marxism Today var det brittiska kommunistpartiets teoretiska tidskrift och hörde hemma i den eurokommunistiska strömningen. Det var i Marxism Today som begreppet Thatcherism myntades.

Compass+Tribune=Sant

Jag har skrivit om den brittiska medlemsbaserade tankesmedjan Compass tidigare. Nu har man tagit arbetet med att samla ihop den "mjuka vänstern" i Labour ett steg längre. Man har formaliserat samarbetet med veckotidningen Tribune och numera kan man läsa och kommentera 2-3 artiklar ur varje nummer på Compass hemsida. Den moderna klassiska socialdemokratin i Labour växer sig starkare efter det att Blair försvinner ut i kulisserna, och Compass blir mer och mer det som Fabian Society borde vara.

Irlandsturné

Landar i Dublin sent på onsdagkväll. Bajen möter förmodligen Cork City FC på lördagen. Flyger hem måndagskvällen. I mellanrummen dricker jag Guinness och dansar Riverdance. Typ.

Den amerikanska högern om John Edwards

Om man trodde att den politiska diskussionen i Sverige var på en låg nivå. Ann Coulter om John Edwards.

I'm back

Jag har sparkat igång min engelskspråkiga Hammarbyblogg igen: Bajen - In English.

Så jävla uselt!

Ett-jävla-noll. Mot KÍ-jävla-Klaksvik. "Hemma." Det finns matcher man ska vinna stort. T ex matcher där man möter ett lag som ligger åtta av tio lag i den färöiska ligan. Ja, Bajen tog med sig alla poäng i premiärmatchen i Intertoto Cup. Men att bara lyckas göra ett mål är under all kritik. Passningsspelet var på korpnivå och det duttades något rent för jävligt med bollen. Man borde ha sett till att man blivit klara för andra omgången redan idag. Istället är det fortfarande en öppen affär. För om returmötet på Färöarna ser ut om matchen gjorde idag så är det inte omöjligt att klaksvikarna lyckas peta in ett och annat kontringsmål på hemmaplan. Just idag saknade Bajenspelarna geist och visade att de har en bit kvar innan de kan bli "proffs i Europa". Det enda positiva som kan sägas om dagens match (förutom tre poäng) är att Charlie Davies gjorde målet. Bättring Bajen!

Läs även DN:s sågning.

Uppdatering: Vad i helvete är Borrkompaniet? Funkar det bättre än UNICEF internationellt?

Lite mer om Venezuela

Hittade precis den här filmen i två delar på YouTube:

"Adelante - socialism på liv och död" är en dokumentärfilm inspelad i Venezuela i februari 2007. Vi får möta gräsrotsaktivister, arbetare och revolutionärer från sociala rörelser som har en sak gemensamt - de kämpar för revolutionen underifrån. Ca 10 min, svensk text. Förändra Världen!, Kvarnby Folkhögskola, Malmö 2007.

Facebook on my mind

Jag har upptäckt Facebook och kan inte slita mig. Min profil hittar du här (du måste vara inloggad).

Eguren gjorde det igen

Sebastian Eguren - skansen 2-0. Som jag sa redan efter höstderbyt mot gnaget: "Eguren é guden!"

Man skulle kunna tro att en derbyvinst ger upphov till enorma glädjeyttringar och eufori hos undertecknad. Och ja, på sätt och vis är det väl så. Man skriker, ramlar, spiller öl och kramar om den vilt främmande klackgrannen när det blir mål. Men framförallt handlar det om att känna alla spänningar i kroppen släppa. Att för några timmar eller dagar vara en mer som en helt vanlig människa.

Nu gäller det bara att ladda om för lördagens (midsommardagens) Intertotomöte med det fantastiskt exotiska laget KÍ Klaksvik från Färöarna. Även det kommer att ske på råttsunda. Och för en gångs skull kommer jag att se "nationalarenan" från långsidan då klacken placeras på nedre Östra istället för på nedre Södra som vanligt.

Forza Bajen!

Lite mer om John Edwards

Jag blir mer och mer säker på att jag vill se John Edwards som USA:s nästa president. Här är en kort appell som han höll på ett möte som arrangerades av de offentliganställdas fackförbund:


"Tycker ni inte att det är dags att ha en amerikansk president som förklarar för folk att kollektivavtal byggde medelklassen i USA?"

Dessutom så kan man läsa dessa opinionsundersökningsresultat i kampanjens nyhetsbrev:

Global warming:
John's plan to cap carbon emissions by 80% by 2050 is exactly the kind of bold step to halt global warming America wants.

70% of all Americans think the federal government should do more than it's doing now to try to deal with global warming.

Iraq:
John has pushed to start bringing our home our troops immediately and be out of Iraq within a year. Congress won't do it, but Americans are right there with him.

68% of all Americans think that American troops should leave Iraq within a year, or sooner.

Health care:
John is the only presidential candidate with a detailed plan to guarantee quality health care to every man, woman and child in America.

76% of all Americans support guaranteed health coverage for every American.

Poverty:
John Edwards is the only candidate to set a clear goal of ending poverty in America and he has an ambitious plan for combating poverty and disease around the globe.

61% of voters would be more likely to support a presidential candidate if they made fighting hunger and poverty in America and around the world a major priority.

Riktiga nyheter

Jag hittade precis en ny sajt. The Real News är en TV-kanal som ska producera nyheter på nätet. Den finansieras av många små privata donationer, inte med reklam eller skattepengar. Den riktiga premiären är 21 juni. Men redan nu kan man se massor av intressanta intervjuer, bland annat med Naomi Klein där hon bland annat talar om Irak och nyhetsrapportering. "You can't understand this war if you don't understand what it means to wear boots in a mosque."

S-studenter valde en röd kil

”Jag är socialist, demokrat, ja revolutionär, brinnande revolutionär. Men vi måste skona det sköna, personlighetens rätt, individualiteten. Socialismen får inte bli fiende till individualismen. De två måste förenas. Detta gör Hjalmar Branting. Håll er till honom.”

Orden är Ellen Keys. Men de citerades också av Socialdemokratiska studentförbundets nyvalde ordförande Kajsa Borgnäs i hennes linjetal på studentförbundets kongress i helgen. Jag känner inte Kajsa. Om jag har förstått det rätt så gick vi om varandra våren 2004 när jag gjorde mina sista blygsamma insatser i Laboremus, och hon gjorde sina första. Men jag blir ändå glad när jag läser talet och vet att någon som kan hålla ett sådant tal också kan bli förbundsordförande i s-studenter. Det tyder på att förbundet idag är något annat än den organisation jag blev medlem i en gång i tiden. För även om Kajsas åsikter alltid har varit levande i Laboremus och förbundets interna diskussioner så var det inte länge sedan man kunde få höra att man var kommunist om man gav uttryck för dem i förbundskongressens talarstol. Det var inte heller länge sedan som Kajsas åsikter skulle ha kunnat mobilisera legioner av mörkermän (och -kvinnor) beredda att kuppa årsmöten och åsidosätta medlemsviljan för att hindra att de som gav uttryck för dem blev officiella företrädare.

Med Kajsa i spetsen för förbundet och som adjungerad i partiets VU görs förbundssymbolen, den röda kilen, äntligen rättvisa.

Venezuela och socialismen

Frågan om Venezuela och den samhälls-utveckling som skett där under President Hugo Chávez har varit en fråga med stor sprängkraft i den internationella vänsterdebatten under de senaste åren. Antingen kritiserar man honom för de auktoritära drag han visat upp eller så fokuserar man bara på de framsteg i socialistisk riktning som har skett. Själv intar jag en mellanställning. Å ena sidan finns det positiva. Chávez är en demokratiskt vald och omvald statschef. Det har genomförts flera spännande reformer som syftar till att ge människor mer inflytande över sina egna liv och arbetsplatser. Utbildnings- och hälsovårdsväsendet omfattar för första gången i landets historia äv de fattiga. Å andra sidan har han visat upp en auktoritär sida där all makt verkar utgå från presidenten, något som i stor utsträckning handlar om att Venezuela saknar en stark och självständig arbetarerörelse och att militären har en alldeles för stark roll i samhällsutvecklingen.

Hos kanadensiska Socialist Project hittar jag en intressant, om än ganska ensidigt positiv föreläsning av Michael Lebowitz om Venezuela och en socialism för 2000-talet (både som ljudfiler och flimfiler). Lebowitz som professor emeritus i nationalekonomi har även skrivit boken Build It Now: Socialism for the Twenty-First Century. På samma sida hos SP kan man också lyssna på en paneldisussion om Nyliberalismens effekt på vänstern där bland annat min gamla lärare Sam Gindin deltar.

Jeffery gråter

I senaste numret av Offside kan man läsa en väldigt gnällig intervju där Bajens förre mittfältare Jeffery "Obeng" Aubynn gråter ut om tiden i "frysboxen" under vårvintern då han hade en kontraktskonflikt med Hammarby. Det är tydligen väldigt synd om lille Jeff. En del saker är direkt underliga, t ex när han påstår att Bajen skulle ha förlorat i skiljenämnd om de officiellt skulle ha sagt samma saker som de sa till Aubynn. Men det stod knappast i hans kontrakt med Hammarby att han var garanterad en plats i startelvan. Ingen har hållit inne hans lön. Ingen har hindrat honom från att träna. Han har varit utagen i truppen vid flera av de första matcherna i allsvenskan. han har tom hoppat in i flera matcher. När man läst klart artikeln är det ett konstaterande och en fråga som stannar kvar. Aubynn har aldrig förnyat ett kontrakt under hela sin karriär som fotbollsproffs. Och vem exakt är det han skulle ha ersatt i startelvan?

Sammanträffande?

Bläddrar precis i senaste numret av den eminenta fotbollstidskriften Offside och framförallt i bilagan Sverigeresan (sida 18). Där kan man läsa att Inters representat vid förhandlingarna med Bajens genom tiderna främsta spelare Lennart "Nacka" Skogund 1950 hette Charles Davies. Idag heter en av Bajens anfallare Charlie (Charles?) Davies. Det måste vara någon slags omen. Men om vad vet jag inte riktigt.

Var ska folkpartiets socialliberaler ta vägen?

Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning visar på massor av intressanta fakta. Här är några observationer angående Folkpartiet Liberalerna (fp) som gått tillbaka med 1,6 procentenheter sedan valet 2006 till 5,9 procent.

(fp):s väljare står längst till vänster av de borgerliga partiernas väljare. Detta visas bland annat av att de har förlorat 1,0 procentenheter av sina väljare till socialdemokraterna sedan valet. Men också av att de som enda borgerligt parti har ett ickeborgerligt parti (s) bland topp 3 i kategorien Näst bästa parti. 12,4 procent av de som röstade på (fp) i valet 2006 skulle rösta på (s) om det var val i maj 2007. Hur kommer dessa folkpartistiska sympatisörer positionera sig nu när den lille korpralen tar över?

Medlemskapets värde

Om några veckor har medlemmarna i Labour valt en ny vice partiledare (och partiledare, men där finns det bara en kandidat). Vi tar det en gång till: medlemmarna i Labour har valt. Direkt. Utan hjälp av valberedning och kongressombud. Tänk om man fick göra det i SAP?

Jag, liksom bland annat Londons borgmästare Ken Livingstone stödjer Jon Cruddas.

Vad skulle arbetsmiljöverket säga?

I International Herald Tribune (via The Nation) kan man läsa om de skummaste fatworna (utlåtande av muslimsk rättslärd) någonsin. Artikeln i sin helhet ger en väldigt intressant inblick i försöken att hantera uråldriga religiösa påbud i en modern verklighet. Men det är amningsfatwan som stannar kvar på näthinnan när man läst klart:

First came the breast-feeding fatwa: It declared that the Islamic restriction on unmarried men and women being together could be lifted at work if the woman breast-fed her male colleagues five times.

[...]

The breast-feeding fatwa came in mid-May. A religious scholar who headed the department of the teachings of the Prophet at the Foundation of Religion College in Al Azhar University wrote that there were instances in the time of Prophet Muhammad when adult women breast-fed adult men in order to overcome the need for women to veil in front of men. "Breast-feeding an adult puts an end to the problem of the private meeting, and does not ban marriage," wrote Izat Atiyah. "A woman at work can take off the veil or reveal her hair in front of someone whom she breast-fed."

Det känns som om att det inte nödvändigtvis skulle leda till en helt bekväm stämning på jobbet? Det kan vara värt att påpeka att fatwan senare drogs tillbaka.

En fullständig avsaknad av känsla

Jag förstod att man skulle känna något när man stod där i det mörkblå stjärnbanérets skugga. Upplägget verkade bygga på att man skulle känna hur det europeiska hjärtat bultade i bröstet. Jag fick intrycket av att det funkade för den absoluta majoriteten av besökare. Ett alternativ skulle kunna vara en känsla av upprördhet över superstat och jordbruksstöd. Men inga av dessa känslor bubblade upp under mitt besök i europaparlamentet i torsdags. Jag kände bara en fullständig avsaknad av känslor och konstaterade att jag känner inte mer av någonting för den här strukturen än vad jag känner för stadsdelsnämnden i Farsta.

Men ölen var god.

John Edwards 4 President

Jag hittade en intervju med Demokratiska presidentkandidaten John Edwards. Den är ganska lång (drygt 40 minuter), men sevärd. Jag lutar åt att han är min favorit i primärvalen, han låter på många sätt som en socialdemokrat.



Här är ett kortare klipp från hans tal på den fackliga centralorganisationen AFL-CIO:s kongress. Man blir glad när amerikanska presidentkandidater säger att "den kraftfullaste rörelsens mot fattigdom i amerikansk historia är den organiserade fackföreningsrörelsen."

nätrötter, gräsrötter och öl

Jag har precis hittat en väldigt läsvärd artikel i In These Times om vad som hänt när nätrötterna har gått in i det Demokratiska partiet och blivit gräsrötter: Hello, I'm a Democrat. I artikelns slut hittar jag också en hänvisning till vad som verkar vara ett väldigt intressant politiskt projekt som beskrivs som "a loosely knit social club for progressives", Drinking Liberally. Det handlar helt enkelt om att "progressives" träffas under avslappnade former och snackar skit och vänsterpolitik. Det kanske skulle kunna vara en idé om hur man ska kunna bygga en vänsterkoalition i Sverige inför 2010? Det finns ju trots allt massor av trevliga vänster- och miljöpartister där ute som man skulle kunna tänka sig att svinga en bägare med på mer regelbunden basis.

Vad göra i Bryssel?

Jag ska åka på en av europaparlamentets mutresor till Bryssel i slutet av veckan. Vad ska man göra i Bryssel om man lyckas smita från lobbyister och politrucker? Tips mottages med glädje.

Laguttagning

I varje förort
Vid varje tunnelbanestation
På varje torg
Frågan som stannar kvar:
Är det finare att tillhöra a-laget i innerstan, på Stureplan?

Vad är vänstersocialism?

”Organisatoriskt var Rosa Luxemburg socialdemokrat i mer än ett kvarts sekel, kommunist hann hon vara i fjorton dagar tills hon mördades. […] Skall man sätta etikett på Rosa Luxemburg tycker jag att vänstersocialist eller frihetlig socialist kan vara två rimliga förslag.”

Johan Lönnroth, ”Rosa Luxemburg var inte kommunist!”, Flamman 25 januari 2007.

Den senaste tiden har jag försökt greppa vad ”vänstersocialism” innebär. Johan Lönnroths citat om Rosa Luxemburgs ideologiska hemvist ger en vägledning om det jag tror mig ha kommit fram till. Det enklaste sättet att förstå begreppet är som en position mellan å ena sidan ”socialdemokrati” och å andra sidan ”kommunism”. Det verkar vara ungefär där Lönnroth hamnar när han positionerar Luxemburg (och sig själv, men det är en annan fråga). Jag tänker inte ge mig in i en diskussion om hennes eventuella etiketter. Det är alldeles för svårt när man har att göra med en tidsepok då begrepp som ”socialdemokrat” och ”kommunist” inte hade hunnit stelna i senare tiders organisatoriska och ideologiska ramar (det fanns t ex inget ryskt kommunistiskt parti revolutionsåret 1917, däremot ett socialdemokratiskt). Istället ska jag försöka skissa upp en definition av begreppet ”vänstersocialism”.

Det enklaste sättet är som sagt att förstå vänstersocialism som en ideologisk (och ibland organisatorisk) position mellan socialdemokrati och kommunism. Det är en ganska tacksam definition för alla som inte vill sammankopplas med Josef Stalin eller Tony Blair (för att hårddra det), men ändå på ett eller annat sätt vill identifiera sig med den socialistiska idétraditionen. Kort sagt, vänstersocialism är ett begrepp som ofta används för att visa på ett avståndstagande från etablerade socialistiska strukturer och framförallt dess ledarskap.

Eliternas svek
Historiskt kan man framförallt se två tidsepoker då vänstersocialismen har varit en framträdande och samlad strömning i samhällsdebatten. Dels handlar det om perioden mellan första världskrigets inledning och grundandet av Komintern, och dels handlar det om det dryga decenniet som föregick 1968. Och det finns en viss poäng med att tala om vänstersocialismen i tidsepoker. Vänstersocialismen är nämligen inte bara att betrakta som en ideologisk och organisatorisk position mellan socialdemokrati och kommunism. Den är också att betrakta som en kronologisk position mellan de båda. Vänstersocialismen föds i opposition mot partiledningens upplevda svek. Födelsedatumet kan sättas till 4 augusti 1914 då majoriteten av den socialdemokratiska gruppen i den tyska riksdagen röstade för krigskrediter och därmed Tysklands deltagande i det första världskriget. Det här är ett väldigt dramatiskt exempel på den kritik som riktas mot det sätt som partieliten samarbetade med det borgerliga samhället i hela Europa (”ministersocialismen”). I Sverige tar vänstersocialismen organisatorisk form i Socialdemokratiska vänsterpartiet (1917-1921). Under vår andra epok handlar elitkritiken dels om vad som uppfattas som socialdemokratins administration av välfärdssamhället och kommunistpartiernas undfallenhet gentemot Sovjetunionen under Ungernrevolten 1956. ”Den nya vänstern” som strömningen kallades bildar i t ex Norge och Danmark livskraftiga partier (de socialistiska folkpartierna) medan det i Sverige leder till att kommunistpartiet byter namn till Vänsterpartiet kommunisterna.

Besvikelsen på arbetarklassen
Kopplat till uppfattningen att partieliterna har svikit det socialistiska projektet är besvikelsen över arbetarklassen inte lever upp till sin historiska roll som ”revolutionärt subjekt”. I skuggan av första världskriget innebar det att bedrövade socialister fick se proletariatet i kapitalismens mest utvecklade länder ställa sig under nationalismens och patriotismens fana och delta i borgarklassens krig. Arbetare ställdes mot arbetare och ett socialistiskt samhälle framburet av det internationella proletariatet verkade plötsligt otänkbart. I den andra eran handlade besvikelsen framförallt om att arbetarklassen i konsumtionssamhällets tidevarv hade köpts av kapitalet och förrått sin historiska roll i ett överflöd av tv-apparater och personbilar.

Idealisten som historiskt subjekt
Det tredje steget i vänstersocialismens utveckling är att ersätta proletariatet som historiskt subjekt med den upplyste och idealistiska socialisten. Detta har sin självklara grund i att vänstersocialismen hade (har) sin sociala bas i den intellektuella ungdomsgenerationen (något förenklat, studenter). Detta tredje steg har i båda exemplen lett till en leninistisk tro på avantgardet. Man går från att ha en materialistisk syn till att ha en idealistisk syn på samhällets utveckling. Om den socialistiska omdaningen inte är ”arbetarklassens eget verk” på grund av dess position i produktionen, utan istället är en uppgift för skolade revolutionärer kommer också revolutionen att övergå i ett nytt elitstyre. Vänstersocialism är att vandra mellan två positioner. Det är resan, det är därför det är så svårt att definiera begreppet.