En kortanalys av kommunvalet i Trondheim

Man kan fråga sig varför man ska bry sig om kommunalvalet i Norges tredje största kommun, Trondheim. Men det var just där som omdirigeringen åt vänster av norsk politik började, något som ledde till att en rödgrön majoritet tog över kommunstyret 2003 (läs om det i den nyutkommna boken Trondheimsmodellen). Gårdagens val (se resultat här) var alltså ett kvitto på hur väl majoriteten - Arbeiderpartiet, Sosialistik Venstre, Senterpartiet och Miljøpartiet De Grønne - har lyckats. På det stora hela bra är nog svaret, majoriteten ökade med fem procentenheter från 51,8% till 56,8%.

Valets stora vinnare är Arbeiderpartiet som gick från 30,6% till 43,9%. De flesta av dessa väljare kommer sannolikt från Sosialistisk Venstre som backade från 17,8% till 8,2%. Men samtidigt är det uppenbart att man tagit röster på annat håll, marginellt kommer de nog från Senterpartiet som backade från 3,1% till 2,7%. Men mest troligt är det att man faktiskt plockade röster direkt från huvudmotståndarna Høyre som gjorde ett katastrofval och backade från 20,4% till 15,1% samt Pensjonistpartiet som gick från 4,7% till 1,5%. Något som rimligtvis måste tolkas som att majoriteten har gjort ett bra jobb i väljarnas ögon.

Sosialistisk Venstre backade alltså kraftigt. Men hur ska man tolka det? Genom att titta på valresultatet kan man sluta sig till uppfattningen att de flesta av de väljare som lämnat partiet har gått till Arbeiderpartiet. Det rör sig i det fallet alltså inte om ett missnöje med majoritetens politik utan snarare att man valt att rösta på det majoritetsparti som synts mest. Dessutom har man förlorat röster till Rød Valgallianse som gick fram med 0,7% till 3,4%. Här rör det sig förmodligen om "oppositionsröster" som lämnat Sosialistisk Venstre på grund av att de suttit vid makten. Något som i sig inte är särskilt konstigt eftersom Sosialistisk Venstre traditionellt har tagit på sig en oppositionsroll. Det ska dock påpekas att Rød Valgallianse har varit en del av omsvängningsarbetet även om de officiellt inte ingår i majoriteten. Dessutom kan man tänka sig att röster även gått till Miljøpartiet De Grønne som gick från 1,6% till 2,0%. Detta skulle kunna förklaras med att de har haft svårt att profilera sig i miljöfrågan som är en av Sosialistisk Venstres paradfrågor.

På den borgerliga sidan har som sagt Høyre gjort det sämsta valet. Där har förmodligen en del röster gått till Arbeiderpartiet, men det är också troligt att man förlorat röster till liberala Venstre som går från 3,2% till 4,0% och högerpopulistiska Framskrittspartiet som fick 14,7% av rösterna (upp från 11,6%). Framskrittspartiets framgång är intressant eftersom man skulle kunna tänka sig att ett starkt växande Arbeiderparti skulle ta väljare från dem då de delvis delar väljarbas. Men så verkar inte vara fallet. Istället har de kunnat hugga in på den etablerade borgerlighetens kärnväljare i Høyre, och förmodligen delar av Pensjonistpartiets väljare.

Kontentan är att den rödgröna majoriteten har varit populär i Trondheim. Men samtidigt visar resultatet på att mindre koalitionspartier har svårt att göra sig hörda i bruset. En majoritet blir till stor del detsamma som dess största del. Något som riskerar att bli ännu tydligare under den kommande mandatperioden. Här kan man bara hoppas att Arbeiderpartiet ser till det större goda och låter koalitionskamraterna ta mer plats och ger dem möjligheten att profilera sig. Annars riskerar missnöjet i framförallt Sosialistisk Venstre att leda till att koalitionen spricker. Något som inte bara öppnar upp för en borgerlig återkomst utan också för att Framskrittspartiet får en avgörande roll i Trondheims kommunpolitik i framtiden.