Hälften kvar

För tre veckor sedan avgick folkpartiets partisekreterare Johan Jakobsson. Idag avgick moderaternas partisekreterare Sven Otto Littorin. När går centerns Jöran Hägglund och kristdemokraternas Urban Svensson?

(s) lade grunden för (sd):s framgångar

Sverigedemokraterna (sd) gjorde som många uppmärksammat ett väldigt framgångsrikt val. Och mycket av den efterföljande debatten har handlat om hur vi (det vill säga riksdagspartierna) ska bemöta dem. Ska vi ta debatten med dem eller ska vi tiga ihjäl dem. Som om det handlade om en idéernas kamp.

(sd) - precis som deras bröder ute i Europa - har seglat upp parallellt med att massarbetslösheten permanentats och klyftorna ökat under de senaste 25 åren. Även om det tog längre tid för (sd) att bryta sig igenom det bålverk som den svenska välfärdsstaten trots allt varit. Precis som under mellankrigstidens depression växer sig fascismen stark när människor är oroliga för sin välfärd. Och det är de som är som mest sårbara som är som mest oroliga. (sd) är som starkast där den politiska vänstern är som starkast. Det är etniskt svensk arbetarklass som röstar på (sd). I Nacka hade till exempel (s), (v) och (sd) sina starkaste fästen i exakt samma valdistrikt. Jag är ganska säker på att man kan se ett liknande mönster på andra håll i landet.

Lösningen är att bryta upp från den borgerliga ekonomiska politik som fått råda även under socialdemokratiska regeringar. Inflationsbekämpning kan inte vara ett mål som är överordnat full sysselsättning. Den socialdemokratiska regeringen förstod inte detta och lade därför grunden till (sd):s framgångar. Och det finns givetvis inget som tyder på att borgerligheten skulle bedriva en annan - mer solidarisk - ekonomisk politik. Snarare tvärtom. Så vi kan diskutera hurvida vi ska möta fascisterna i debatt hur mycket vi vill. 2010 har vi dom i riksdagen. Detta därför att det inte i första hand är en fråga om idéernas kamp. Det är en fråga om något betydligt konkretare: arbetslöshet, och hot om arbetslöshet och försämrade ekonomiska villkor. Kan dessa saker bekämpas spricker facisterna som troll i solljus. Så enkelt är det.

Eguren é guden!

Fan vad bra han är. 2-0. Eguren é guden!

Dagens citat

"... det här visar verkligen att vi har ett stöd att bygga vidare på"

Linda Rosing i SvD om det faktum att Unika partiet har fått 208 av 5 551 278 godkända röster i riksdagsvalet.

Framtiden och sånt

Läs Åsa Linderborgs valanalys på Aftonbladets kultursida:

"Näringslivet tolkar valresultatet som ett mandat för en ohämmad högerpolitik. I själva verket förlorade social-demokraterna för att de inte vågat föra en social-demokratisk politik, moderaterna vann för att de låtsades att de ska göra det."

Mer socialdemokrati - inte mindre - är det som behövs för att komma tillbaka. Den interna debatten kommer att handla om det. En del kommer att säga att man måste vinna mitten/medelklassen. Med det menar de att socialdemokratin måste triangulera de triangulerande moderaterna och flytta till höger (även om man förmodligen använder uttryck som "mot mitten"). På ett sätt har de rätt. Vi måste återerövra (delar av) medelklassen. Men inte genom att flytta till höger. Utan genom att stärka den generella välfärden. Det har varit socialdemokratins styrka historiskt att man lyckats samla breda samhällslager kring idén om en generell välfärd. Den idén är fortfarande levande i det svenska samhället. Hade den inte varit det hade vi sett en helt annan moderat valrörelse. Men en socialdemokratisk politik måste ta arbetslinjen på allvar. Vi skulle ha satt siffror på vad våra reformer innebär i antal arbeten (100 000 nya äldreboenden de närmsta 10 åren innebär x antal arbetstillfällen i byggsektorn och y antal följd arbeten i handel och service) och aviserat en ordentlig satsning på arbeten i den gemensamma sektorn.

Vidare måste vi inse att SAP inte är ett 50%-parti. Ett närmare samarbete med vänsterpartiet och miljöpartiet är ett måste. Jag återkommer nog till det ämnet framöver, men det norska exemplet kommer sannolikt att vara en viktig referenspunkt.

Mitt förslag till ny partiledare är Carin Jämtin. Wanja Lundby-Wedin hade kunnat vara ett intressant namn om det blivit valseger. Men att ha en oppositionsledare som inte sitter i riksdagen fungerar inte. Hon har dessutom en viktig arbetsuppgift framför sig när det gäller att försvara arbetarklassens rättigheter på arbetsmarknaden.

Sörj inte, organisera er

Efter det demokratiska nederlaget i presidentvalet 2004 publicerades denna ledare i Socialistiskt Forum. Här är ett litet utdrag:

"Stig Dagerman skrev att 'i tider som saknar hopp finns inte något värre fängelse än framtiden' ... Den svenskättade fackföreningsorganisatören och kompositören Joe Hill lär ha avslutat sitt avskedsbrev innan han avrättades med orden 'Sörj inte, organisera er'. Nästan nittio år senare har hans ord fortfarande bärkraft. Det är bara genom organisering och samordning progressiva krafter kan undvika att framtiden blir ett fängelse."

En röd knappnål

Dimman ligger tät
när jag vaknar upp i ett nytt land.
Jag fäster en röd knappnål på kavajslaget.
Motståndet börjar.

Som ni ser har jag bytt namn på bloggen. Motståndskampen börjar nu.

Har Wigforss en sondotter?

På DN Debatt igår skriver en Susanne Wigforss att hennes farfar - Ernst Wigforss - inte skulle ha känt igen sig i dagens socialdemokrati. Implicit menar hon också att om Ernst Wigforss hade levat idag hade ha röstat på någon av maktalliansens beståndsdelar. För alla med minsta kunskap om Ernst Wigforss åsikter och tankar är detta givetvis löjeväckande. Jag är säker på att han inte hade varit nöjd om han sett dagens socialdemokrati. Han hade velat ha mer socialdemokrati, mer demokratisk socialism. Ernst Wigforss var (är) utan tvekan svensk arbetarrörelses största tänkare. Och han skulle säkert inte dela särskilt många åsikter med sin sondotter. Vilket för mig till det jag egentligen skulle skriva om.

Igår ringer en äldre herre upp mig i min egenskap av s-märkt politruk i hans hemkommun och gör mig uppmärksam på ovannämnda artikel. Hans invändning är att enligt Ernst Wigforss memoarer så hade han inte några söner (däremot en adoptivdotter). Av förståliga skäl har jag inte hunnit dubbelkolla uppgifterna (memoarerna omfattar tre band - och det är i skrivande stund 51 timmar kvar till vallokalerna stänger). Men har man inga söner kan man inte ha några sondöttrar. Kanske vet någon läsare mer. Har Ernst Wigforss en sondotter eller är det något fuffens på gång?

Själv kommer jag att rösta på samma parti som Ernst Wigforss tjänade och var trogen in i döden, socialdemokraterna. Jag gör det därför att det inte finns någon ångervecka på det moderata systemskiftet.

• Om sjukhusen väl läggs ut på börsen tar vinstintresset över för gott.
• Om låglönejobben accepteras pressas allas löner ner.
• Om udden riktas mot sjuka och arbetslösa skapas nya klyftor.
• Om skolbarn blir kunder på en marknad drar många en nitlott för livet.

Ingen vinner på att några lämnas efter. Rösta på socialdemokraterna på söndag!

Nu ska jag spendera de sista dagarna med att knacka dörr. Alla ska med. Så enkelt är det.

PS. Socialdemokraterna kommer att få 40,8% i valet. Kom ihåg var ni läste det först!

Nu är det Fredriks tur

Jag har hittat en ny mobilsignal. Det är tur att man är sjuttiotalist och tillhör den ironiska generationen. Eller så har jag planer på att stiga i graderna?