Läsning om kön och klass

Det dunsade precis ner något som verkar väldigt intressant i brevinkastet. Den vänsterpartiet närstående (men oberoende) tankesmedjan Centrum för marxistiska samhällsstudiers tidskrift Socialistisk Debatt. Det har varit lite si och så med utgivningen av Socialistisk Debatt de senaste åren. Men nu verkar de vara på gång på allvar. Tidskriften har fått nytt utseende och ges nu ut i snyggt pocketformat. Faktum är att det är ett format jag gärna skulle vilja att ett Socialistiskt Forum som åter ges ut i papper hade. (Jag får ta upp det med KOMTIPAPP - Kommittén för en tidning i papper - på måndag!)

Socialistisk Debatts nummer 1/2005 har hursomhelst temat "Marxism och feminism - vad annars?" och verkar bjuda på en hel del intressant läsning:

Jenny Lindahl-Persson skriver om "Kvinnokamp för vem? Om könskvotering till bolagsstyrelser och vänsterns feministiska förvirring."

Rebecca Lernesjö skriver om Alexandra Kollontay och Clara Zetkins betydelse för dagens feministiska vänster i "Appendix till klasskampen eller feministiska klenoder?"

Anna Engstam skriver om "Intersektionalitet - och andra möjliga (och omöjliga) sätt att teoretisera kön, klass och etnicitet."

Martha Gimenez skriver om "Teori eller mantra? En kritisk granskning av intersektionalitetsperspektivet."

Anna Jónasdóttir skriver om "Feminism och forskning - vem stal förändringsperspektivet?"

Lena Gunnarsson skriver om "Den postmoderna återvändsgränden - eller varför dialektiken fortfarande är positivismens mest radikala motståndare."

Matilda Bengtsson skriver om "Du får jobbet om du steriliserar dig - om kvinnokamp och socialism i Brasilien."

Dessutom trängs recensioner, debattartiklar och kultur med feministisk inriktning på nummrets drygt 150 späckade sidor. Det är knappast någon tvekan om mot vilka man riktar udden. Och det är väl inte utan att jag delar deras perspektiv. Att särskilja könskampen är lika dumt som att särskilja klasskampen. Förtryck samverkar, men det ska jag skriva om någon annan gång. Baksidestexten är som följer:

"Vår statsminister är feminist och ett feministiskt parti är i sin linda. Vi borde jubla, men den feminism som breder ut sig i det offentliga rummet är inte en rörelse för kvinnors frigörelse - den är en rörelse för några kvinnors frigörelse. Och det som kännetecknar dessa några kvinnor är deras priviligierade position i förhållande till den kapitalistiska produktionen. Jublet låter alltså vänta på sig. Vi vill med detta nummer av Socialistisk Debatt försöka föra feminismen på rätt köl."

Stora ord. Men jag vet åtminstone vad jag ska göra resten av dagen.