Årets glass

Att sticka ut näsan i årets glassfrågan redan innan marsmånad är över är kanske på gränsen till dumdristigt. Men, men man får ju inte fega. Årets glass är Apple Pie Ice Cream från Lejonet och Björnen. Den finns att köpa i glasskiosken på Medis som ligger närmast Söderhallarna. Det är ungefär som den här, fast med kaksmulor i. Grym!

Allt jag önskar mig i födelsedagspresent

Det har varit skit att vara Bajare de senaste månaderna. Resultaten i Royal League och träningsmatcher har sugit. Viktiga spelare har försvunnit. Mobbningsrykten. En ny tränare som verkar göra precis som han vill. En assisterande tränare som väljer att lämna under uppmärksammade former (allt har visserligen uppmärksammade former när det gäller Bajen). En träningsanläggning som ligger halvvägs till Småland. Allt verkar handla om nedflyttningsstrecket. Allt verkar vara kaos. Men kaos är granne med Gud. Will beats skill. Jag skiter i skiten. Det är Bajens år i år. Jag har bestämt mig. Det blir SM-guld. Vi ses på Medis på min födelsedag och firar. Det är allt jag önskar mig i födelsedagspresent.

Jag saknar Göran lite grand trots allt

Jag måste ärligt säga att jag inte kunde uppbringa särskilt mycket engagemang över partiledardebatten igårkväll. Det blev lite för mycket av kollegialt samtal för att hålla mig intresserad. Och även om jag den senaste tiden har börjat intala mig själv att jag inte längre orkar bry mig om längden på profetens skägg eller vem som kan memorera flest suror så kan jag inte låta bli att sakna den debattstil som Göran Persson visade prov på i TV-debatten mot Carl Bildt 1998. För även om jag är den första att säga att nittiotalets saneringspolitik slog hårdast mot de som hade de sämst i samhället så ångar det av patos om honom när han mullrar: "Berätta inte för mig om det svenska klassamhället ..." Bildt förvandlas i ett slag från den internationella statsman han vill vara till den elevrådsordförande på Östra Real som han egentligen är.

Lite reklam

Om man jobbar i såssekvarteren kring Sveavägen i Stockholm kan man med fördel gå och käka gratis afterworkbuffé på Hemma hos på Kammakargatan mellan klockan 17 och 19 på vardagar. Köp gärna en extra starköl när ni går dit så behöver jag inte ha så dåligt samvete när jag går ner och käkar lite middag och dricker en lättöl.

Katrine analyserar Mona

Katrine Kielos skriver hos Jonas Morian en intressant analys av Mona Sahlins förhållande till identitetspolitiken och maktanalysen. Katrine fick också välförtjänt (även om inte historiematerialismen dog 1989!) socialdemokratiska studentförbundets pris till Ola S Svenssons minne på en väldigt trevlig och sen kongressförfest i fredagskväll.

Aldrig mer!

3-0 efter en timme. 3-4 i sudden death. Jag kommer aldrig att gå på en SM-final på Studenternas igen. Sex gånger på åtta år!

Lite Bajen

Jag peppar lite inför söndag.

Film och ledare jag är

What Classic Movie Are You?
personality tests by similarminds.com

What Famous Leader Are You?
personality tests by similarminds.com

Hushållsnära tjänster?

På Politikerbloggen kan man läsa att CUF i Stockholm vill avskaffa sexköpslagen eftersom "prostitution är inte att sälja sin kropp, det är att sälja en tjänst". I den här artikeln i SvD så beskrevs exempel på hushållsnära tjänster som "städning, klädtvätt och matlagning, men även omsorg och liknande personlig hjälp ... Tjänsten som köps ska utföras i eller nära bostaden."

Om motionen blir antagen så borde det väl betyda att bordeller inte är acceptabelt i "de gröna khemerernas" gamla förbund? Eller?

Vi har aldrig vunnit...

På söndag är det dags igen. För sjätte gången på åtta år. Hur svårt ska det vara att vinna ett SM-guld?

Fuck You

Via Pierre Andersson hittar jag den här fucking kortversionen av oscarsbelönade gangsterdramat The Departed:

Upprop för fri abort

Det är kvinnans rättighet att själv kunna bestämma över om, och när, hon vill ha barn. Denna rättighet, fri och säker abort, finns idag endast i en tredjedel av världens länder. De som förvägrar kvinnor rätten till sin kropp och rätten att styra över sin reproduktion, fråntar dem makten över deras liv. Säkra och fria aborter räddar liv. Varje år dör cirka 70 000 kvinnor i världen till följd av osäkra och olagliga aborter, och många fler skadas.

I Sverige har vi fri abort sedan 1975. Vi är stolta över den svenska abortlagen. Vi är tacksamma för att svenska kvinnor under 1960-talet fick möjlighet att göra abort i Polen, och att polska kvinnor stödde oss i vår kamp för en egen abortlag. Idag har kartan ritats om. Polska kvinnor är hänvisade till illegal abortverksamhet, och många av dem skadas när de inte har råd att betala för en säker abort. Inte heller i Malta eller Irland är abort tillåtet. Detta faktum, att kvinnor i EU skadas av osäkra aborter, och några till och med dör, för att de förvägras rätten till sin egen kropp och hälsa, talar vi alltför sällan om. Med fri abort i Sverige har vi ett ansvar att föra kampen vidare. Vi som undertecknar detta upprop vill leva i en värld som inte förvägrar kvinnans självklara rätt till sin egen kropp och varje barns rätt att födas önskad.

Vi som undertecknar detta upprop kräver att alla kvinnor i alla länder ska ha tillgång till preventivmedel, sexualupplysning och till fria och säkra aborter.

Veronica Palm, f.d. EU-parlamentariker (s)
Inger Segelström, EU-parlamentariker (s)
Anna Hedh, EU-parlamentariker (s)
Åsa Westlund, EU-parlamentariker (s)
Maj-Britt Theorin, f.d. EU-parlamentariker (s)
Maj-Lis Lööw, f.d. EU-parlamentariker (s)
Yvonne Sandberg Fries, f.d. EU-parlamentariker (s)
Ewa Hedkvist Petersen, f.d. EU-parlamentariker (s)
Birgitta Ahlqvist, f.d. EU-parlamentariker (s)

Skriv på här.

I de andras Afrika

Jag har precis varit och sett den oscarsbelönade långfilmen The Last King of Scotland. Som säkert de flesta vet så handlar filmen om Idi Amins tid vid makten i Uganda. Och även om det är en klart sevärd film så kan jag inte låta bli att irritera mig på filmens (självklara) perspektiv. För av någon anledning så måste berättelsen om Uganda (och Afrika) berättas av en vit man (i det här fallet en skottsk läkare). Detsamma gäller en annan kritikerrosad film som nu går på bio (men som jag inte har sett), Blood Diamond. Afrikas historia kan av någon anledning inte vara Afrikas egen. Den måste exotiseras. Afrikanerna reduceras till mordlystna (männen) eller sexlystna (kvinnorna) infödingar. Allt kokas ner till den vite berättarens rädsla och begär. Och resultatet blir ett kammarspel där man aldrig får reda på hur de som skildras upplever situationen. De är alldeles för upptagna av att mörda, knulla eller helt enkelt utgöra fond för den vite mannens syn på verkligheten. Men samtidigt som jag kritiserar den här synen, så kan jag inte låta bli att lockas av den. Min första tanke när eftertexterna börjat rulla var att jag - precis som filmens huvudkaraktär - borde blunda och peka på en karta över Afrika för att sedan lämna vardagen bakom mig. Att en mer exotisk värld finns där borta, hos de andra.

Varför socialism i USA?

Om man följer den här bloggen så har man förmodligen upptäckt mitt perversa intresse för amerikansk vänster. Som ett led i detta upptäckte jag att Michael Harringtons pamflett "Why We Need Socialism in America" (1970) finns tillgänglig på nätet (via Dissent).

TAW ikväll

Ikväll spelar Tomas Andersson Wij på Rival i Stockholm. Eftersom jag inte har möjlighet att gå hoppas jag att han INTE spelar En dag ska hela läktaren resa sig (grattis på 110 årsdagen Bajen). Men hur som helst så hittade jag några låtar av TAW på YouTube:


Hälsingland

och


Oroshjärta

Lyssna föresten på Första maj i Piteå på hans MySpace. Tidigare har jag skrivit om Tomas Andersson Wij här.

Nu är det väl revolution på gång?

Jag har tänkt på det här med revolutioner. Är det Lenin vi ska skylla det faktum att socialistisk revolution är synonymt med skäggiga gubbar som med vapen i hand tar över statsapparaten i halvfeodala bondesamhällen? Att människan började bruka jorden, det var en revolution. Att människan lärde sig kontrollera ångkraften, det var en revolution. Vinterpalatset? På det stora hela varken mer eller mindre viktigt än att ett gäng medelklassungar leker kast med liten gatsten utanför ett fritids i Köpenhamn. Nu kanske vi kan börja diskutera vad socialistisk revolution kan innebära. På riktigt. Tack för ordet.


Rubriken anspelar såklart på Bob Hunds låt. För att berättiga rubriksättandet så visar vi även låten. Den är kanon.

Greenpeace förakt för demokratin

Läser som snabbast Ann-Sofie Nelstrands artikel om Greenpeace i nya nummret av SSU:s idépolitiska tidskrift Tvärdrag. Där dyker jag på ett resonemang som jag stött på tidigare i kontakten med människor från Greenpeace:

[Kathleen] berättar att den typ av folkrörelser vi har i Sverige är ovanliga i utlandet och eftersom Greenpeace härstammar från Kanada har de inte samma organisation som en traditionell svensk organisation med demokratiska organ. Hon anser att det inte skulle fungera med en demokratisk struktur där de som stödjer Greenpeace ekonomiskt skulle ha möjlighet att påverka verksamheten eftersom de måste agera snabbt och att det skulle gå för sakta om fler fick vara med och fatta beslut.

Just det här med bristen på interndemokrati brukar vara mitt argument när jag blir överfallen på Södermalm (alltid på Söder!) av ivriga tiggare från Greenpeace. Och deras svar är exakt detsamma som Kathleens, demokratin tar för lång tid. Jag brukar svara att de använder ungefär samma argumentation som fascister som menade att Mussolini fick tågen att gå i tid. Det är helt enkelt ett märkligt argument för alla som varit aktiva i en förening (eller är medborgare i ett land med representativt demokratiskt statskick), det går ju att delegera makt.

Dessutom kan jag som gammal kanadabo bli lite upprörd över påståendet att föreningar med demokratiska organ skulle vara något unikt svenskt. Jag har visserligen haft några av mina värsta erfarenheter av direktdemokratiska stormöten från Kanada. Evighetslånga diskussioner om journalister var välkommna på förmöten inför protesterna mot FTAA i Quebec City. Det slutade med att den vänsterradikale journalisten fick sitta kvar, men då var det bara en halvtimme kvar innan han var tvungen att gå från mötet. Men dessa möten var knappast representativa för den kanadensiska organisationskulturen. Jag träffade mängder med människor som var valda av sina kamrater som representater i fackföreningar och andra organisationer. Ungefär som i Sverige.

Sanningen är att Greenpeace är ett exempel på en vår tids upplysta despoti. En absolut makt som anser sig veta bättre än pöbeln vad som är bäst för pöbeln. Ungefär som Mussolini.

Tiden, förr i tiden

Det finns så mycket fantastiskt på internet. Jag upptäckte precis att Projekt Runeberg har gjort årgångarna 1930-1935 av tidskriften Tiden - Tidskrift för socialistisk kritik och politik tillgängliga på nätet. Bland annat kan man läsa den här artikeln om "det röda Wien" från 1930, skriven av Luise Kautsky (Karls hustru). Under delar av denna period var Ernst Wigforss tidskriftens chefredaktör. Tiden (numera med underrubriken Socialdemokratisk idé- och debattidskrift) har för övrigt fått något av en nystart med Bosse Bernhardsson som chefredaktör.

När fan blir gammal blir han finansminister

Roger och Dagge har länkat till den tidigare. Men det är lite kul att se de "nya moderaternas" finansminister som ung anarkoliberal: "Det behöver man ingen riksdag och demokrati till".

Vinterkväll

Iklädd frack på Socitetshusets veranda.
Cigarrökens arom blands med
doften av en förgången tid.
Ljusen från kärnkraftverket påminner
om vår egens förgänglighet.