Greenpeace förakt för demokratin

Läser som snabbast Ann-Sofie Nelstrands artikel om Greenpeace i nya nummret av SSU:s idépolitiska tidskrift Tvärdrag. Där dyker jag på ett resonemang som jag stött på tidigare i kontakten med människor från Greenpeace:

[Kathleen] berättar att den typ av folkrörelser vi har i Sverige är ovanliga i utlandet och eftersom Greenpeace härstammar från Kanada har de inte samma organisation som en traditionell svensk organisation med demokratiska organ. Hon anser att det inte skulle fungera med en demokratisk struktur där de som stödjer Greenpeace ekonomiskt skulle ha möjlighet att påverka verksamheten eftersom de måste agera snabbt och att det skulle gå för sakta om fler fick vara med och fatta beslut.

Just det här med bristen på interndemokrati brukar vara mitt argument när jag blir överfallen på Södermalm (alltid på Söder!) av ivriga tiggare från Greenpeace. Och deras svar är exakt detsamma som Kathleens, demokratin tar för lång tid. Jag brukar svara att de använder ungefär samma argumentation som fascister som menade att Mussolini fick tågen att gå i tid. Det är helt enkelt ett märkligt argument för alla som varit aktiva i en förening (eller är medborgare i ett land med representativt demokratiskt statskick), det går ju att delegera makt.

Dessutom kan jag som gammal kanadabo bli lite upprörd över påståendet att föreningar med demokratiska organ skulle vara något unikt svenskt. Jag har visserligen haft några av mina värsta erfarenheter av direktdemokratiska stormöten från Kanada. Evighetslånga diskussioner om journalister var välkommna på förmöten inför protesterna mot FTAA i Quebec City. Det slutade med att den vänsterradikale journalisten fick sitta kvar, men då var det bara en halvtimme kvar innan han var tvungen att gå från mötet. Men dessa möten var knappast representativa för den kanadensiska organisationskulturen. Jag träffade mängder med människor som var valda av sina kamrater som representater i fackföreningar och andra organisationer. Ungefär som i Sverige.

Sanningen är att Greenpeace är ett exempel på en vår tids upplysta despoti. En absolut makt som anser sig veta bättre än pöbeln vad som är bäst för pöbeln. Ungefär som Mussolini.