Jag saknar Göran lite grand trots allt

Jag måste ärligt säga att jag inte kunde uppbringa särskilt mycket engagemang över partiledardebatten igårkväll. Det blev lite för mycket av kollegialt samtal för att hålla mig intresserad. Och även om jag den senaste tiden har börjat intala mig själv att jag inte längre orkar bry mig om längden på profetens skägg eller vem som kan memorera flest suror så kan jag inte låta bli att sakna den debattstil som Göran Persson visade prov på i TV-debatten mot Carl Bildt 1998. För även om jag är den första att säga att nittiotalets saneringspolitik slog hårdast mot de som hade de sämst i samhället så ångar det av patos om honom när han mullrar: "Berätta inte för mig om det svenska klassamhället ..." Bildt förvandlas i ett slag från den internationella statsman han vill vara till den elevrådsordförande på Östra Real som han egentligen är.