Vaktavbyte

Det blir Mona Sahlin. Hon var inte mitt förstahandsval, men nu är det bara att gilla läget. Jag är fortfarande inte övertygad om att hon är så folklig som hennes stödtrupper vill göra gällande. Men jag kan ha fel. Det har hänt förr ska gudarna veta. Men ska man vara positiv (och det ska man ju) så har hon populariserat ett antal perspektiv som tidigare varit alltför svaga kort hos socialdemokratin: feminism, integration och HBT-frågor (Markus skriver om det här). Dessutom är hon liksom mitt förstahandsval, Carin Jämtin, kvinna och stockholmare. Två inte alls obetydliga identiteter i sammanhanget. Något som dock oroar mig är henne oförmåga att se klassamhället i dagens Sverige. När hon talar om vikten av klimatfrågan i AiP blir det återigen tydligt att hon anser att klassproblematiken är något som existerar antingen långt bak i tiden, eller långt bort i geografin:

- Jag vill ta över stafettpinnen från Göran Persson och göra klimatfrågan och den hållbara utvecklingen till socialdemokratins stora framtidsfråga, på samma sätt som kampen mot klassklyftorna stod i centrum under arbetarrörelsen ungdom.

- Vi ser samma klyftor inom många områden i dag, och en av 2000-talets stora klassfrågor är skillnaden mellan rika och fattiga länder och de olika möjligheterna att bemöta klimatförändringarna.

Det är synd. Klassperspektivet skulle berika hennes hjärtefrågor. Även om det inte går att förklara frågor som rasism och könsförtryck enbart i ekonomiska termer så är det otvetydigt så att de sämst betalda kvinnornas position på arbetsmarknaden har en klassdimension. Detsamma gäller det utanförskap som stora grupper invandrare upplever idag. Förtryck samverkar och skär man av ett av benen kommer analysen att halta. Dessutom måste "identitetspolitiska"* frågor av sahlintyp kombineras med klassisk ekonomisk omfördelning för att kunna knyta ihop den progressiva allians av arbetar- och medelklass som är nödvändig för att socialdemokratin ska komma tillbaka till makten.

Det verkar inte som om valberedningen har lagt fram ett förslag på vilka som ska väljas in i verkställande utskott (VU) och partistyrelse (PS), samt vem som ska vara ordförande i programkommissionen än. Mitt tips är att Morgan Johansson och Sven-Erik Österberg kommer att ta plats i VU som "vänsterns" och "fackets"** representanter. Eventuellt tillsammans med Jämtin. Till midsommar kommer Österberg att väljas in till partisekreterare av partistyrelsen. För det är givetvis inte så att Marita Ulvskog kommer att sitta kvar för att Sahlin krävt det (man kräver helt enkelt inte att lagkaptenen byts ut när man själv kommer in i 89:e minuten) eller för att Ulvskog har så starkt stöd i "vänstern" (det har hon inte). Anledningen till att hon inte avgår innan kongressen är att partisekreterare i modern tid har tillsatts av partistyrelsen för att sedan konfirmeras av kongressen (det vill säga 2009). Som ordförande i programkommissionen ser jag gärna riksdagsledamoten Luciano Astudillo från Malmö, men ett troligare val är kanske Johansson. Den som lever får se.

Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (SAP) kommer om några månader att få sin första kvinnliga partiledare. Och för oss som anser att SAP i första hand är ett klass- och intresseparti och i andra hand ett idéparti (läs Peter Hultqvist här) får ta på oss rollen som kärleksfulla kritiker om vi känner att partiledningen börjar slira.

*Slarvig användning av begreppet.
**Begrepp som "vänster" och "höger" används ofta på ett ganska trubbigt sätt. Någon gång ska jag försöka reda ut vad som är vad inom sosseriet.