Varför jag inte vill ha Sahlin som partiordförande
Det är tydligen fler än jag som är skeptiska till Mona Sahlin som ny partiordförande om man får tro DN. Men samtidigt tycker jag att det är att förenkla saker och ting om man gör det till en fråga om partiets "vänster" kontra "höger". Faktum är att jag inte är säker på att frågan kan placeras in på en så enkel skala. Sahlin har otvetydigt tillhört "högern" i partiet. Men samhällstendenser skiftar och att vara Blairite är idag inte lika inne i nomenklaturan som det var i slutet av 90-talet. Ingen centralt placerad politruck skulle idag komma på idén att sitta på seminarier med brittiska kamrater och säga att det är synd att Sverige inte har haft "the blessing of 18 years". Mina argument för att Mona Sahlin inte är en bra ordförandekandidat handlar snarare om valbarhet. Socialdemokraterna förlorade valet därför att man misslyckades med sin traditionella allians av arbetar- och medelklass. Sahlin är inte populär i någon av grupperna. Dessutom finns det en stor risk att minnet av "Tobleroneaffären" alienerar en annan viktig socialdemokratisk väljargrupp, pensionärerna. Mitt intryck är att hon framförallt har stöd i en socialdemokratisk väljargrupp, invandrarna. Det är förvisso en viktig väljargrupp för socialdemokraterna, men det är också en grupp som man kan få att gå och rösta om man ger upp den borgerligt anorektiska ekonomiska politik som präglat Sverige det senaste årtiondet. För att vinna 2010 (vilket trots allt är det viktigaste just nu) behövs det en partiledare som kan leda arbetet med att åter samla den socialdemokratiska alliansen. Jag tror inte att Mona Sahlin är det ledaren.
posted by fredrik @ 4:46 em
7 comments
7 Comments:
Men då inställer ju sig frågan: vem?
Min kandidat är Ulrica Messing. Än så länge har jag inte hört henne säga nej. Raimo Pärssinen räknas inte riktigt. Men om jag ska säga något som talar till Sahlins fördel är det att hon - förutom att hon är kvinna - är stockholmare.
Men hursomhelst så måste den här charaden ersättas av en vettig process. Val av partiordförande bör ske genom medlemsomröstning. Även om "min" kandidat förlorade i det danska partiledarvalet så verkar det åtminsone enligt SVT som att det danska sossepartiet mår bättre än på länge.
Jo, fast när du skriver att MS inte är "populär bland någon av grupperna" (arbetar- och medelklass) undrar jag vilken grund du egentligen har för det. I ICA-krurirens(SCBs årliga underöskning om Sveriges mest beundrade män(kvinnor har MS legat bland de tio främsta år efter år, senast januari 2006 (dock ej 2007). Mitt intryck är snarare att MS är mer omtyckt bland folk i allmänhet än bland de partiaktiva. Fast att vara omtyckt är inte det samma som att vara valbar, det medges (själv tycker jag t.ex att Reinfeldt verkar vara en klart trevligare person än Göran Persson, men jag skulle hellre dö än rösta på honom).
Charad? I Göteborg har vi en mycket seriös process där frågan diskuterats i föreningar först och sedan i partidistriktet. Så sent som igår fick vi en genomgång av läget och det finns hela tiden goda möjligheter att lyfta andra namn än de som rör sig i media. Mina kontakter i andra partidistrikt ger ungefär samma bild. Wibe är idag ute i Aftonbladet i ungefär samma ärende. Man kan undra varför?
Mats: Mitt intryck är att åtminstone i den stockholmska medelklassen så uppfattas MS som en inkarnation på allt de ogillar med socialdemokratin. Hon uppfattas som "simpel" och maktfullkomlig. Men det är möjligt att jag har fel.
Per: Jag har också haft överläggningar i några av de s-föreningar jag är med i. Vi - och många andra - nominerade Carin Jämtin. Ännu fler har förmodligen nominerat Margot Wallström. Fast varken du eller jag kommer att ha något egentligt inflytande över vem som blir vald. Inte ens de som är ombud på kongressen kommer att ha något inflytande. Valet avgörs av en liten grupp personer, valberedningen (med stöd av 26-manna). Vi vet inte ens vad de kandidater som vi faktiskt nominerade står för eftersom man inte får säga att man vill bli partiordförande och vad man vill med partiet och samhället. En rimlig ordning skulle vara att medlemmar och grundorganisationer får nominera fritt vem de vill ha; att nomineringarna sammanställs och offentliggörs; att de av kandidaterna (och andra) som är intresserade av posten får deklarera sitt intresse; att det under en tid förs en diskussion om kandidaternas för- och nackdelar; och att medlemmarna får rösta fram vem av de kandidater som ställer upp som de vill ha som partiordförande. För att väljas bör man få minst hälften av de avgivna rösterna, om ingen kandidat uppnår detta i första valomgången blir det en andra omröstning mellan de två populäraste kandidaterna. Ett alternativ skulle kunna vara att medlemsomröstningen är rådgivande och att de som ställer upp som ombud till partikongressen får deklarera vilken kandidat de stödjer.
Demokrati är vackert.
Fast det är i huvudsak partidistriktens ordföringar som kommunicerar med valberedningen, inte 26-manna.
Det är poppis att föra fram medlemsomröstningar som ett universalmedel. Frågan är väl i så fall varifrån medlemmarna får sin information. Valet av partiledare skulle förmodligen styras av media. Jag är inte helt säker på att det skulle vara bättre.
Information i en medlemsomröstningsmodell skulle rimligen komma från delvis från media. Men förhoppningsvis också från att kandidaterna besöker arbetarekommuner, kongresser och andra möten och talar för sin sak. Det kan också göras genom kampanjsajter och -organisationer som argumenterar för sin kandidat på s-föreningens medlemsmöten eller på bloggar. Vill man föra en politiskt viktig diskussion är hindren överkomliga.
Skicka en kommentar
<< Home