
Igår såg jag reprisen av dokumentären "Revolutionens kvinnor" på SVT (se den
här). Dokumentären handlar om tre östeuropeiska kvinnor som föds vid ungefär samma tid i historien och vars vägar korsas och skiljs åt under åren kring
den ryska revolutionen: Anarkisten
Emma Goldman, socialisten
Rosa Luxemburg och kommunisten
Alexandra Kollontaj.* Även om Goldmans och Kollontajs historier är fascinerade så är det Rosa Luxemburg jag fastnar för. Något som kanske inte är så konstigt eftersom hon är den av de tre som ligger närmast den tradition jag själv verkar i. Hon är en person som väldigt stora delar av vänstern kan identifiera sig med då hon var starkt kritisk mot både den tyska socialdemokratin och den ryska bolsjevismen. Men också därför att hon mördas i exakt rätt stund, bara något år efter den ryska revolutionen. Hon hinner aldrig ta ställning i konflikten mellan socialdemokrati och bolsjevism och kan därför omfamnas av hela vänstern. Man undrar vart hon hade gått om hon fått leva? Kanske hade en verklig tredje väg kunnat utkristaliserats i den europeiska arbetarrörelsen.
*Jag vet, lite slarvig användning av begreppen.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home