Rune Nordin är död

På Lars Ilshammars (Arbetarrörelsens arkiv och biblioteks chef) blogg läser jag i förbifarten att Rune Nordin avled tidigare i höst. Jag kan inte påstå att jag kände Rune, vi träffades bara vid några få tillfällen. Han var under många år knuten till LO och var det som brukar kallas rörelseintellektuell. Han skrev böcker om arbetarrörelsens historia och ideologi, såväl som diktsamlingar. Han var en person som behöll sitt analytiska raseri till slutet. Första gången jag träffade honom var när han deltog i en paneldiskussion om ekonomisk demokrati som jag modererade på SSU Stockholms Framtidskonferens för några år sedan. Han berättade då att han som ung hade avböjt medlemskap i SSU eftersom han "var intresserad av politik". Men han var också väldigt imponerad av de ca 300 SSU:are som hade samlats i södra Stockholm för att diskutera de stora frågor som han fortfarande brann för. Jag avslutar med en dikt som han skrev till Pappers kongress 1982:

Det är gamla sånger vi hör
sånger om nöd och svält.
Passar de in i vår tid
eller måhända de stör
i den borgerliga frid
som sägs råda.
Var så säker kamrat det som gällt
kan åter gälla snart och här.
Vår kapitalistiska ordning
tycks förebåda
nya tider till hårdare kamp.

Från högerhåll brukar vi hånas för våra fanor
man möter oss med spefullheter
om vårt kollektiv.
Den enskildes frihet blir beskuren
är deras ord.
Vi har läst vår historia om det fria avtalet
det hette så när patron
bjöd svältlön i frihetens namn.
Vems frihet blev krympt med vår enighet?

Frihet för vem och vilka
för de många eller de få?
Svaret, på den frågan står ristat
i vår idé:
Att öka vår frihet gör vi tillsammans
mot storbolag och borgarmakt.
Vi gör mervärde med våra händer och maskiner.
Vem äger maskinerna frågar man från höger.
Det folk som skapat dem
med händer och verktyg svarar vi.

(Rune Nordin, Utsikt från Norra bantorget, Tiden, 1985)