En skiss till en socialistisk teologi

Julen lär ju ha kopplingar till religionen. Och även om jag inte är särskilt religiös av mig så tipsar jag gärna om Klas Corbelius bok I mammons tid som finns att köpas här och ladda ner här. Jag recenserade den här:

En skiss till en socialistisk teologi

Recension av I mammons tid, Klas Corbelius, Eget förlag, 2005

I tider när Bush och bin Ladin får vara symboler för den religiösa politiken är det skönt att se att det finns de som försöker göra motstånd. Klas Corbelius bok I mammons tid är ett sådant motstånd. Corbelius, som är aktiv socialdemokrat och rörelsesekreterare i Kristna studentrörelsen, skissar upp en socialistisk teologi. En teologi som måste reflektera människors verkliga livsvillkor och behov, och därför går i konflikt med den kapitalism som har blivit religion.

Som av en slump läser jag I mammons tid samtidigt som jag läser Umberto Ecos Rosens namn. En roman som utspelar sig mot bakgrund av de första spirande konflikterna mellan feodalism och kapitalism i medeltidens Italien – och framförallt Kyrkans roll i dessa konflikter. Det är också den Kyrka som gått makthavarnas ärenden som Corbelius vänder sig emot. Istället ser han den kyrka som fanns innan kristendomen blev statsreligion på 300-talet som ett föredöme. En kyrka som grundar sig i de förtrycktas gemenskap och som genom århundradena från och till visat sig i kampen mot slaveri och rasförtryck. Corbelius’ kritik av den systembevarande Kyrkan påminner om den kritik Klas Gustavsson och Ingemar Lindberg riktar mot arbetarrörelsen i sina böcker Socialismens liv efter döden och Det globala kapitalet och det nya motståndet. En kärleksfull kritik som grundas i förståelsen att det inte finns något alternativ. För dem måste en arbetarrörelse stå på de utsugnas sida på samma sätt som Corbelius anser att Kyrkan måste göra.

Ska man rikta kritik mot boken så är det framförallt mot den ensida koncentrationen på människors roll som konsument i det kapitalistiska samhället. Arbetarklassen i sin egentliga – och för socialismen centrala – roll som producenter dyker bara upp i förbigående i egenskap av sömmerskor i tredje världen och i något enstaka citat av en fackföreningsombudsman. Därigenom förblir den centrala konfliklinjen i det kapitalistiska samhället – arbete kontra kapital – osynlig och kampen för ett annat samhälle stannar vid att älska sin nästa, handla rättvisemärkt och att inte handla alls på söndagar. Men i rättvisans namn är det inte Kyrkans uppgift att föra kampen på arbetsmarknaden. Kan den däremot visa på orättvisorna i samhället och peka på sätt att bekämpa dessa är det gott nog.

I mammons tid är en intressant och tankeväckande bok som varje kristen som brottas med kapitalismens destruktivitet borde läsa. Men vad har boken för intresse för undertecknad, som visserligen är intresserad av religion men inte religiös? För mig blir boken snarare ett organisationsredskap. Samtidigt som många kristna ställer sig på de förtrycktas sida så saknar de en politisk hemvist och ett tydligt ramverk för att förstå världen. Med Corbelius’ skiss till en socialistisk teologi i handen borde den enda kristna vänsterorganisationen i Sverige – Broderskap – fundera över hur man ska värva de tiotusentals unga organiserade kristna som redan idag har radikala åsikter i fördelningsfrågor både hemma och internationellt och praktiskt visar sin solidaritet med jordens fördömda.