måndag, november 20, 2006

Katas debut i offentligheten

I lördags var det Socialistiskt Forum på ABF-huset och var som vanligt en lyckad tillställning med mycket folk. Man hinner visserligen inte gå på allt man tänkt sig. Men en del hann man gå på och jag måste framförallt säga att jag var nöjd med det seminarium som Socialdemokratiska föreningen Kata (där jag är studieledare) arrangerade:

13:00-14:30 i Brantingsalen
Anti Axén Olin: Hur bedriva en radikal oppo(s)itionspolitik i Stockholm?
Det blåa Stockholm var en stor anledning till den borgerliga valsegern i landet. Vad gjordes fel och vad krävs för att göra Stockholm till en röd storstad igen. Hur ska en radikal socialdemokratisk oppositionspolitik se ut?
Teres Lindberg, kommunfullmäktigeledamot (s); Nanna Wikholm, landstingsfullmäktigeledamot (s) och Elisabeth Brandt-Ygeman, sekreterare i LO-distriktet.

Det var Katas första offentliga arrangemang och det här är förmodligen första gången som vår snygga nya logga finns till beskådan för allmänheten.

Etiketter: , ,

1 Comments:

At november 24, 2006 1:51 em, Anonymous Anonym said...

Det var ett sorgligt arrangemang måste jag säga. Frågan ”Hur ska en radikal socialdemokratisk oppositionspolitik se ut?” var inte i närheten av att vidröras under de dryga två timmarna. Istället fick vi lida oss igenom häcklande av borgerlig politik, självömkan efter ett medialt nederlag i förra valrörelsen och en panel som mest bestod av ryggdunkande.

Återigen måste vi kanske ställa oss upp och fråga ”Vad hvilja socialdemokratin”. En roande kommentar kom dock från Teres Lindberg. ”Vi måste börja tala om solidaritet igen.”, som om detta var det egentliga problemet. Problemet består i att socialdemokraterna inte bedriver, alternativ inte lyckas förklara hur de bedriver, en solidarisk realpolitik. Varför är det socialdemkratiskt med allmännytta, a-kassa och solidarisk lönepolitik. Varför skall vi kalla oss socialdemokrater och vad betyder det för oss när vi gör det. Idag inbegriper ordet socialdemokrat inte mer än att man röstar på socialdemokraterna. Min farfar kunde när jag var ung när som helst brista ut i ”självklart! För så tycker vi socialdemokrater”. Vad en socialdemokrat stod i olika frågor var inget man läste sig till i DNs ledarsidor. Det var något som man bara viste.

Idag ser vi hur moderater känner sig på samma sätt som min farfar en gång kände. Alla vet vad man vill om man är moderat. Men ingen vet vad vi som socialdemokrater egentligen vill.

 

Skicka en kommentar

<< Home