Bloggutmaning: Politisk identitet

Nu har även jag blivit utmanad om min politiska identitet av Peter. Ursprungligen är det Syrran som satt ihop enkäten. Mitt svar är kanske omfattande, men inte heltäckande.

1. Politisk ideologi du förespråkar?

Demokratisk socialism. Det innebär för mig en reformistisk och folkrörelsebaserad omdaning av det kapitalistiska samhället. Jag förespråkar ett samhälle där all maktutövning vilar på demokratisk grund. Organisatoriskt har jag mitt hem i socialdemokratin och arbetarerörelsen. Jag har tidigare förklarat mitt medlemskap här.

I SAP:s partiprogram från 1975 finns följande formulering som i viss mån kan ringa in vad jag menar:

”De framsteg som har vunnits genom arbetarrörelsens kamp har befäst socialdemokratins övertygelse, att den fredliga samhällsomvandlingen på den demokratiska socialismens grund erbjuder den enda framkomliga vägen till människornas frigörelse.

Denna samhällsomvandling bygger på mänsklig vilja och mänskliga ansträngningar. Denna frigörelse måste vi genomföra i ett samhälle som är starkt beroende av en omvärld präglad av stora motsättningar, av förtryck och ofrihet, av starka kapitalistiska intressen. Den ska genomföras på den demokratiska övertygelsens väg under öppen debatt och under den hänsyn och respekt för andra uppfattningar som hör demokratin till.

Denna väg kan synas mödosam och tidskrävande. Den medför emellertid den helt avgörande fördelen att samhällsomdaningen kan genomföras under aktiv medverkan av medborgarna och att dess resultat vinner en fast folklig förankring. Därmed skapas också trygghet för att reformerna blir bestående.

Den demokratiska socialismen bygger ytterst på en tilltro till människornas vilja och förmåga att skapa ett samhälle präglat av gemenskap och mänsklig värdighet.”

Min politiska övertygelse har alltid präglats av ett stort mått av frihetlighet. Något som jag länge brottades med: hur skulle det paras ihop med min socialistiska grundsyn? Svaret hittade jag i den demokratiskt socialistiska tradition som Ernst Wigforss verkade i.

2. Politisk ideologi du föraktar mest?

Fascism.

3. Materialist eller idealist?

Materialist. Bostad, kläder och föda är människans grundlägganden behov. Men det finns utrymme för idealism. Samhällsutvecklingen är inte förutbestämd. I ”Louis Bonapartes 18:e Brumaire” skrev Karl Marx att:

"Människorna gör själva sin historia, men de gör den inte efter eget gottfinnande, inte under omständigheter som de själva valt, utan under omständigheter, som är omedelbart för handen givna och redan existerande."

4. Plikt- eller konsekvensetik i politiken?

Någonstans mittemellan tror jag. Möjligen med viss slagsida åt konsekvensetik.

5. Politiskt uppvaknande?

Jag har nog med mig en socialdemokratisk grundsyn hemifrån. Men det finns ett antal ”uppvaknanden” som mer eller mindre har format mig politiskt.

När jag var ungefär tio år (ca 1984) berättade någon vuxen för mig att de hade så dåliga skor i Sovjetunionen eftersom de bara hade en statlig skofabrik där. Det saknades konkurrens. Det köpte jag. Stela byråkratiska strukturer kan verka hämmande på verksamheten. Men samtidigt tyckte jag att det verkade ganska smart med samhälleliga företag där överskottet kunde föras över till gemensamma nyttigheter. Min lösning på det sovjetiska skoproblemet blev därför att ha flera samhälligt ägda skofabriker som verkade oberoende av varandra, till fördel för både skobärare och samhället i stort.

Det folkliga upproret mot det kommunistiska förtrycket i Östeuropa 1989 gjorde också stort intryck på mig. Speciellt händelserna i Rumänien som ledde till att diktatorn Nicolae Ceauşescu avsattes och avrättades.

När jag började studera på universitetet och för första gången på allvar förstod att Sverige inte var så jämlikt som jag hade trott. Jag hade nog fram till dess i väldigt stor utsträckning varit en produkt av det socialdemokratiska välfärdssamhället som i sin strävan att avskaffa klasskillnaderna ibland glömde att klass existerade. När jag jämförde min egen uppväxt i miljonprogrammet med en ensamstående mamma som jobbade som undersköterska med kursares berättelser om barnflickor, stora villor, utlandssemestrar och oändliga möjligheter blev klasskillnaderna plötsligt väldigt tydliga.

Min tid som utbytesstudent i Toronto, Kanada 2000-2001 betydde också mycket för min personliga utveckling. Dels handlade det om mötet med ett välfärdssamhälle som monterats ner mer än det svenska. Det var första gången jag på regelbunden basis konfronterades med fattigdom i dess mest nakna form: uteliggare och tiggare. Men det var också en tid då jag konfronterades med universitetslärare som inte lossades vara vetenskapligt neutrala. Den fantastiska kursen ”Social Justice and Political Activists” med både universitetsstudenter och aktivister tvingade mig att tänka över vad jag trodde på.

6. Politisk detour?

Egentligen inte. Under min medvetna politiska tid har jag existerat i det utrymme som i bred mening kan kallas socialdemokrati. Men om man läser de mejl jag skrev efter att ha deltagit i demonstrationerna mot FTAA i Quebec City så kan man nog läsa in en större förståelse för anarkistiska direktaktioner än vad jag skulle ge uttryck för idag.

7. Enskild person som påverkat dig politiskt?

Det handlar inte så mycket om enskilda personer. Snarare om stora sammanhang. Fast det finns givetvis några ”stora män” som förtjänar att nämnas: Olof Palme och Ernst Wigforss är två viktiga personer i socialdemokratins – och min – politiska utveckling. Sam Gindin, före detta chefsutredare på kanadensiska bilarbetareförbundet (CAW), och lärare på kursen ”Social Justice and Political Activists” är en annan person som förtjänar ett omnämnande. Men annars handlar det om ett myller av kamrater och vänner som under åren justerat mina åsikter i samtal och diskussioner. Förmodligen spelar min mamma en större roll än jag riktigt kan greppa.

8. Bok som påverkat dig mest politiskt?

Det är svårt att nämna en bok. Men måste jag säga en bok så blir det Bo Gustafssons ”I övermorgon socialism” (1981), framförallt den första delen ”Levande och dött i marxismen”. Den hjälpte mig att få rätsida på den konflikt mellan socialism och personlig frihet som jag brottades med.

En annan bok som senare gav understöd till de idéer som Gustafsson förmedlade är antologin ”Det nödvändiga uppbrottet” (1980) som redigerades av Bo Bernhardsson och Jaan Kolk. Framförallt de kapitel som är skrivna av Jan Lindhagen och Lasse Karlsson: ”Vid källan smakar vattnet bäst eller Varför går vi medströms?” respektive ”Hur ska folk kunna bli socialister i det här samhället?”.

9. Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?

De stora systemen har ibland förmåga att skymma människan.

10. Viktigaste enskilda politiska frågan?

På kort sikt är det arbetslöshetsbekämpningen. På lång sikt är det skapandet av ett samhälle där ”envars fria utveckling är en förutsättning för alla människors fria utveckling”.

Det är meningen att man ska skicka vidare utmaningen till tre andra bloggare. Jag kan inte bestämma mig för vilka tre jag ska välja (och vet inte riktigt vilka som blivit utmanade) så jag väljer 11 stycken:

Dagge, Daraka, Hanna, Jimpan, Johan, Josefine, Klas, Lina, Magnus, Mattias och Roger. (Och ja, jag vet att det är en fruktansvärd slagsida åt personer med penis.)