Bildning som klasskamp

I helgen var jag på LO och Attacs gemensamma sommarläger på Brunnsviks folkhögskola. Om själva arrangemanget finns det både positivt och negativt att säga. Jag tillhör de som ser den globala rättviserörelsen som ett uttryck för den internationalistiska strävan som funnits med sedan arbetarrörelsens barndom. Men samtidigt kan jag få spel på en del av de som utgör medlemsbasen i Attac. Självgoda medelklassungar som aldrig verkar ha stött på några problem i sina egna liv, men nu ska avskaffa världens alla orättvisor på en gång.

Men det är inte om lägret jag tänker skriva utan platsen där lägret hölls. Brunnsviks folkhögskola är klassisk arbetarrörelse- och folkbildningsmark. Vackert beläget i södra Dalarna är det bra nära himmelen på jorden en skön helg i juni. Bokstugan med dess fantastiska utbud av politisk vänsterlitteratur och tidskrifter. Den fantastiska personalen som brinner för att fortsätta den nittionioåriga traditionen av folkbildning i arbetarerörelsens tjänst. Granarnas sus och glittret i sjön Väsmans vatten där Dan Anderssons skuta Constantia guppar i form av en eka.

Brunnsvik får mig att tänka på det som Rickard Sandler, utrikesminister, statsminister, ABF:s grundare, Brunnsvikslärare och Kapitalets översättare kallade arbetarhögskola. Det var något mer än folkhögskolorna. Men i samma idériktning. Nästa steg så att säga. Sandler förde fram idéerna om en arbetarhögskola på Ungdemokraternas (det vill säga det gamla socialdemokratiska ungdomsförbundets) kongress 1907 och i skriften Arbetarhögskolan och andra socialistiska kulturfrågor året därpå. Marxist som han var såg han klarsynt nog att det borgerliga samhällets institutioner också kommer att producera borgerliga åsikter. Arbetarrörelsen måste därför ha en egen fri institution med forskare och studenter för att kunna skapa motmakter mot den rådande ordningen. Tyvärr blev det aldrig någon arbetarhögskola så som Rickard Sandler önskade. Men vem säger att det är försent?

Tänk att starta en ettårig internatkurs på Brunnsvik som syftar till att vara något mer än en folkhögskolekurs. En helårskurs med ekonomisk historia, politisk teori, politisk ekonomi och sociologi. Allt med arbetarrörelsens grundläggande värderingar som bas. Och att sedan att komplettera den med en sommarkurs – ett arbetarrörelsens sommaruniversitet. Detta skulle kunna vara den vitamininjektion som arbetarrörelsen så väl behöver. En institution av interna och kärleksfulla kritiker som ser problemen och föreslår vägar ut ur dem, vidare mot ett annat samhälle. Det är svårt att tänka sig en bättre huvudman för en sådan institution än ABF:s och LO:s folkhögskola Brunnsvik.