Medelklassen i Moderna museets foajé
Varje gång jag tror den är greppbar. Varje gång jag tror att jag har den trängd i ett hörn, försvinner den i tomma intet som en hägring. Nu möter jag den igen, i Moderna museets foajé. De som är närmare döden än födelse och satt här redan på sextiotalet och i antiimperialistisk iver tände Fela Kultis cigarett. (Nu är det rökfritt och bara arbetareklassens barn röker) Deras barn: Prydligt svartklädda tjugoåriga kulturvetare diskuterar på fullt allvar konst utifrån ett rent estetiskt perspektiv, utan att förstå att de ser den ur ett maktperspektiv. Deras föräldralediga äldre syskon som på något underligt vis lyckas kombinera ett sken av jämställdhet med en doft av femtiotal. Alla sitter de och dricker mochaccino runt om mig. Medan deras barn leker lagom stimmigt bland vår gemensamma egendom (tar den i besittning) fortfarande för unga för att veta att de fötts med minst tjugo år och två generationers försprång. Hur ska man kunna tävla med det?
posted by fredrik @ 2:00 em
4 comments
4 Comments:
Visst är det så att medelklassen blivit den goda smaken & kulturens självutnämnda väktare och att man som låginkomsttagare ständigt tvivlar, förstår jag detta? Är jag smart nog, bildad nog?
Man bör nog nästan vara medelklass för att på ett bekvämt sätt kunna tillgodogöra sig sk finkultur.
Men å andra sidan lider medelklassen av andra våndor, det fullständigt sanslöst invecklade levernet: Man kan inte bara jobba, äta och sova, man måste vara delaktig i föreningar, hålla ordning på mode, tycka rätt, agera rätt, ta ansvar, vara som folk, köpa rätt prylar, investera i fonder, planera pension, skaffa semester, vara världens käckaste och mest individuella individ med en fullständigt uppåtgående kurva, ...
..och det mesta av det är fullständigt meningslöst, så stannar man på vägen till sitt (ur egen synvinkel )oerhört viktiga möte, får syn på några killar som lägger asfalt och garvar åt nått skämt och bara tänker "fyfan, vad är det jag håller på med, varför kan inte jag bara lägga asfalt, dricka termoskaffe och vara nöjd, vad är meningen med hamsterhjulet?"
Alla klasser har sitt specifika lidande och som ett klister som håller alla fast, finns kapitalet.
"Visst är det så att medelklassen blivit den goda smaken & kulturens självutnämnda väktare och att man som låginkomsttagare ständigt tvivlar, förstår jag detta? Är jag smart nog, bildad nog?"
Kulturmänniskor är väl inte bildade eller smarta. Har inte hört en konstnär säga någonting som jag tycker är vettigt eller viktigt. De är posörer. Skaffa ett riktigt jobb säger jag bara.
Var det där sista en pik mot mig? Om jag skriver poesi måste jag väl vara konstnär? Och då kan jag inte säga något vettigt och viktigt?
...fast att vara konstnär och att vara medelklassig kulturkonsument är inte samma sak. De flesta konstnärer jag känner har både 2 och 3 "riktiga jobb" vid sidan av - det verkar finnas en lite skev bild av hur de ekonomiska villkoren ser ut inom kultursektorn.
Skicka en kommentar
<< Home