Matchdag

Det är en sådan där dag. Matchdag. Derbydag. Jag-börjar-få-ont-i-magen-redan-på-förmiddagen-för-att-jag måste-åka-ut-till-Råttsunda-ikväll-dag. Förmodligen kan man läsa i tidningarna om derbyfest idag. Jävla amatörer. Dom förstår ingenting. Det är inte fest. Det är bara ångest. Som en mastodontuppsättning av Bergman och Norén. Några spådomar. Det kommer att bli nittio minuter av gyttjebrottning på mittfältet. Bajen vinner med 1-0 efter mål på hörna. Det kommer att vara 24 000 personer på matchen. Vädret gör att det ganska många som vill se "derbyfesten" stannar hemma. Killar i rutiga kepsar kommer att braka samman i någon avlägsen förort och slå på varandra i ungefär en minut. Det kommer att kastas in bananer från Norra läktaren där Bajens klack står. Det kommer att vara rubriker med ord som "rasistattack" eller "rasistchock" i kvällstidningarna imorgon. Vilket det alltså inte är. Det kommer också att kastas okvädningsord mellan norra och södra läktarna som går ut på att alla hammarbyare är alkoholiserade socialfall och att alla djurgårdare är femtonåriga brats med pappas guldkort på fickan. Lite som en ritualiserad klasskamp. Jävlar vilken ångest. Jag känner demonerna komma över mig.

På bilden är min systerson Erik (det är han som är närmast kameran). Han får inte följa med riktigt än. Han är ju bara en månad trots allt. Men kanske hemmaderbyt mot gnaget tredje maj?