Lång kulturhelg

På torsdagen var jag på styrelsekonferens med Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening. KSF har under många år varit relativt inaktivt. Nu känns det som om det är en nystart på gång. Det kan bli spännande.

Sen har jag sett lite film. På torsdagskvällen gick jag och såg "V som i vendetta" på bio. Jag tyckte att den var OK. Jag har inte läst serien så jag kan inte riktigt jämföra. Men jag har lite svårt för anarkistiska terrorister. Fast blinkningen till Emma Goldmans klassiska citat "Om jag inte får dansa är det inte min revolution" är snygg. På fredagen gick jag och såg George Clooneys "Good Night, and Good Luck". En fantastisk filmatisering av en verklig kamp om yttrandefriheten. Om journalister som står upp mot senator McChartys jakt på allt som inte passar in i hans bild av vad en amerikan ska vara ("kommunister" med McChartys språkbruk).

På lördagskvällen var jag och såg Tomas Andersson Wij på Södra Teatern. Jag har aldrig satt mig ner och lyssnat på TAW förut utan blev "medlurad" av min kompis Daniel. Jag måste säga att det var en upplevelse utöver det vanliga. TAW med en (egentligen tre) akustiska gitarrer. Sånger som är så starka att de går in i själen. Mitt i musiken står hela tiden Förorten. Inflyttad från den periferi dit den oftast förpassas. Det är Förorten som tonåringen längtar bort från. Men det är också Förorten som den vuxne mannen längtar tillbaka till. Till en tillvaro som med den vuxnes återblick på barndomen verkar vara så mycket enklare. Där finns också hyllningen till södra Stockholms vackra och genomtänkta femtiotalsförorter. Den praktiska utopin att även vanligt folk ska kunna leva ett gott liv. Efter konserten satt vi några stycken och funderade över vad som skulle kunna vara de praktiska politiska kraven i TAW:s poesi. Jag tror att det finns där någonstans. Den goda Förorten. Det är en provisorisk utopi värd att kämpa för.