kommando wigforss

En ny blogg

2008-06-07T05:18:00.001+02:00

Vill börja blogga igen. Men inte här. Utan här, Tankar från roten. Hoppas vi ses.

Bloggtips

2007-11-21T14:44:00.000+01:00

Två bloggtips. Dels en gammal blogg som vaknat till liv igen. Amerikanske socialdemokraten Daraka Larimore-Hall har börjat skriva på sin blogg Hoverbike igen. Det finns ett intressant inlägg om det kommande Demokratiska primärvalet och huvudkandidaterna, och ett inlägg om partipolitik i det Demokratiska partiet i Kalifornien med en viss kritik av hur den progressiva medelklassen prioriterar.

Dels har Hanna Finmo startat en reseblogg - Hannas Kairoblogg - från sin precis påbörjade studietid i Kairo.

God läsning!

Dagens Arena - En ambitiös blogg?

2007-11-12T18:30:00.000+01:00

Idag hade Dagens Arena premiär. Enligt egen utsago är det en "oberoende, radikal och progressiv" ledarsida på nätet. Som namnet antyder är det Arenagruppen som ligger bakom satsningen. De borgerliga tidningspolitrukerna och statsradion blir tydligen alldeles till sig. Men hur fräscht är det? Det är knappast en ny idé att använda hemsidor som surrogat för avsaknaden av riktiga tidningar. Mer eller mindre ambitiösa projekt har tidigare varit Socialistiskt Forum och Efter Arbetet. För att inte tala om de krönikor som publicerats med jämna (?) mellanrum på Arenagruppens egen hemsida. Man får väl vara glad för det lilla. Men är det här verkligen allt man orkar med? Skriva texter på nätet. Känns inte mer avancerat än en ambitiös gruppblogg. Var finns användandet av ljud och video? Interaktiviteten, det som ger nätet fördelar framför "traditionella" medier.

Ska man sedan gå in på laguppställningen så kan man glädja sig åt att det är en mix av "stjärnskott" som Katrine Kileos och "gamla draghästar" som Björn Elmbrandt. Båda är absolut intressanta tyckare till vänster. Men är det inte lite väl mycket (s)-märkning (parat med lite kulturradikalism a'la Arena). Det hade varit spännande om syndikalistiska akademiker som Mattias Gardell eller vänsterpartister som America Vera-Zavala hade fått vara med på ett hörn. Men det kanske kommer?

Jag har tidigare skrivit om vänstersändningar på nätet här.

Ny blogg

2007-10-18T11:07:00.001+02:00

Jag har startat en ny blogg: boktorsken. Har du en recension eller så är du välkommen att höra av dig.

Politiken är en djungel

2007-09-22T15:21:00.001+02:00

Böcker jag vill läsa

2007-09-21T15:57:00.000+02:00

Jag är på ett så sjukt bokslukarhumör. Dom här nyutkommna böckerna vill jag läsa:

Antonio Gramsci, Brev från fängelset, Ruin Förlag, 2007.
Leif GW Persson, Faller fritt som i en dröm, Albert Bonniers Förlag, 2007.
Gregory Davids Roberts, Shantaram, Brombergs Förlag, 2007.
Torbjörn Säfve, De sanna och de falska, Ruin Förlag, 2007.

Det finns för mycket böcker, för lite tid.

Anarkososse, so what else is new...?

2007-09-20T15:14:00.000+02:00

You scored as Socialist, <'Imunimaginative's Deviantart Page'>

Anarchism

92%

Democrat

92%

Socialist

92%

Communism

75%

Green

67%

Fascism

33%

Republican

Nazi

What Political Party Do Your Beliefs Put You In?
created with QuizFarm.com

En kortanalys av kommunvalet i Trondheim

2007-09-11T08:32:00.000+02:00

Man kan fråga sig varför man ska bry sig om kommunalvalet i Norges tredje största kommun, Trondheim. Men det var just där som omdirigeringen åt vänster av norsk politik började, något som ledde till att en rödgrön majoritet tog över kommunstyret 2003 (läs om det i den nyutkommna boken Trondheimsmodellen). Gårdagens val (se resultat här) var alltså ett kvitto på hur väl majoriteten - Arbeiderpartiet, Sosialistik Venstre, Senterpartiet och Miljøpartiet De Grønne - har lyckats. På det stora hela bra är nog svaret, majoriteten ökade med fem procentenheter från 51,8% till 56,8%.

Valets stora vinnare är Arbeiderpartiet som gick från 30,6% till 43,9%. De flesta av dessa väljare kommer sannolikt från Sosialistisk Venstre som backade från 17,8% till 8,2%. Men samtidigt är det uppenbart att man tagit röster på annat håll, marginellt kommer de nog från Senterpartiet som backade från 3,1% till 2,7%. Men mest troligt är det att man faktiskt plockade röster direkt från huvudmotståndarna Høyre som gjorde ett katastrofval och backade från 20,4% till 15,1% samt Pensjonistpartiet som gick från 4,7% till 1,5%. Något som rimligtvis måste tolkas som att majoriteten har gjort ett bra jobb i väljarnas ögon.

Sosialistisk Venstre backade alltså kraftigt. Men hur ska man tolka det? Genom att titta på valresultatet kan man sluta sig till uppfattningen att de flesta av de väljare som lämnat partiet har gått till Arbeiderpartiet. Det rör sig i det fallet alltså inte om ett missnöje med majoritetens politik utan snarare att man valt att rösta på det majoritetsparti som synts mest. Dessutom har man förlorat röster till Rød Valgallianse som gick fram med 0,7% till 3,4%. Här rör det sig förmodligen om "oppositionsröster" som lämnat Sosialistisk Venstre på grund av att de suttit vid makten. Något som i sig inte är särskilt konstigt eftersom Sosialistisk Venstre traditionellt har tagit på sig en oppositionsroll. Det ska dock påpekas att Rød Valgallianse har varit en del av omsvängningsarbetet även om de officiellt inte ingår i majoriteten. Dessutom kan man tänka sig att röster även gått till Miljøpartiet De Grønne som gick från 1,6% till 2,0%. Detta skulle kunna förklaras med att de har haft svårt att profilera sig i miljöfrågan som är en av Sosialistisk Venstres paradfrågor.

På den borgerliga sidan har som sagt Høyre gjort det sämsta valet. Där har förmodligen en del röster gått till Arbeiderpartiet, men det är också troligt att man förlorat röster till liberala Venstre som går från 3,2% till 4,0% och högerpopulistiska Framskrittspartiet som fick 14,7% av rösterna (upp från 11,6%). Framskrittspartiets framgång är intressant eftersom man skulle kunna tänka sig att ett starkt växande Arbeiderparti skulle ta väljare från dem då de delvis delar väljarbas. Men så verkar inte vara fallet. Istället har de kunnat hugga in på den etablerade borgerlighetens kärnväljare i Høyre, och förmodligen delar av Pensjonistpartiets väljare.

Kontentan är att den rödgröna majoriteten har varit populär i Trondheim. Men samtidigt visar resultatet på att mindre koalitionspartier har svårt att göra sig hörda i bruset. En majoritet blir till stor del detsamma som dess största del. Något som riskerar att bli ännu tydligare under den kommande mandatperioden. Här kan man bara hoppas att Arbeiderpartiet ser till det större goda och låter koalitionskamraterna ta mer plats och ger dem möjligheten att profilera sig. Annars riskerar missnöjet i framförallt Sosialistisk Venstre att leda till att koalitionen spricker. Något som inte bara öppnar upp för en borgerlig återkomst utan också för att Framskrittspartiet får en avgörande roll i Trondheims kommunpolitik i framtiden.

Mest av allt vill man hångla med någon

2007-08-29T16:35:00.000+02:00

Sitter och skummar SSUs jubileumsbok Strebrar, fraspolitiker och alla vi andra, (redigerad av Nisha Besara och Klas Gustavsson) och fastnar vid det här stycket i Klas text En tråkig historia. Jag tror att det säger något om varför politiska ungdomsförbund i allmänhet och SSU i synnerhet fungerar som det gör.

"Ungdomar kräver respekt och uppskattning. Man vill bli sedd och helst av allt få hångla med någon. Uppdrag och funktioner i organisationen blir i förlängningen en fråga om status - om att bli något. Så skapas hela tiden hierarkier i organisationen. Per Jodenius trodde att han gjorde något bra när han spionerade - han förväntade sig uppskattning. Jag har sett många SSUare som lagt sig till med ett liknande beteende. Kan man lova tre ombud som röstar på rätt falang på förbundskongressen, hoppas man på uppskattning från äldre SSU-kamrater. Man vill vara en av de som bestämmer, men mest av allt vill man som sagt hångla med någon."

Feministen Palme

2007-08-08T22:06:00.000+02:00

Och så säger folk att det inte finns ärliga politiker

2007-07-25T11:02:00.000+02:00

Tungt namn

2007-07-21T20:58:00.000+02:00

Gerardus Demonicus Hyacinthus Maria Mühren. Att man med det namnet blir mittfältare istället för att börja lira Death Metal måste vara en generationsfråga. Men hur som helst, tungt namn. När kommer Demonicus Hyacinthus upp på topplistan över babynamn i Sverige?

Källa.

Ajdass on my feet

2007-07-17T23:24:00.000+02:00

Jag kan inte låta bli. Jag lägger in en till video med Hard-Fi: Living for the Weekend

Oh, I've been working a week, I'm tired
Yeah, I've been working a week and I'm
Just living for the weekend

Hey hey
Got some money I just got paid
Got some money and I can't wait
At six o'clock I'm out of here

Out there tonight
Is the night of my last got my name on
Run down my street adidas on my feet
I'm on fire

Working all the time
Work is such a bind
Got some money to spend
Living for the weekend
When it gets too much
I live for the rush
Got some money to spend
Living for the weekend

Oh man!
Yeah I've been working a week, I'm shot
Yeah I've been working a week for what?
Just living for the weekend
Ah shit!
So my clothes are all counterfeit
So my name isn't on the list
'No you can't come in, so go home boys!'

Slip round the back look at that
There's a crack toilet window
Drop to the floor covers us through the door
I'm on fire

Working all the time
Work is such a bind
Got some money to spend
Living for the weekend
When it gets too much
I live for the rush
Got some money to spend
Living for the weekend

Can you feel it?
Feel the pressure... rising
Pushing down on me, oh lord!

Pressure, pressure, pressure pressure pressure
Feel the pressure
Pressure, pressure, pressure pressure pressure

Living for the weekend [x8]

Going out tonight, going out tonight
Baby you and I are going out tonight [repeat x4]

Gillar framförallt hur han sjunger adidas (det behövs fler låtar om adidasdojjor), ajdass.

Istället för en prettotext

2007-07-17T19:15:00.001+02:00

Jag har länge gått och funderat på att skriva en prettotext om övervakningssamhället och panopticon. Och tänkte att jag skulle inleda med ett snyggt citat från Hard-Fis låt Stars of CCTV. Men jag inser att jag inte kommer att göra det så jag lägger upp låten istället (Klippet är av någon anledning med bilder från Buffy the Vampire Slayer? Lite synd eftersom Hard-Fi klär sig i snygga casualkläder som ger en extra dimension av ladishness till låten).

And every move that I make
Gets recorded to tape
So somebody up there
Can keep me safe

I'm going out tonight
I've got my hair just right
I'm always looking good
For the spotlight

Stick 'em up
Give me the money
A winning smile
Up to the gallery
I'm gonna get my face on the 6 'o' clock news

We're the stars of CCTV
Making movies out on the street
We're the stars of CCTV
Can't you see the camera loves me?

On every corner, every street
Down every underpass you'll see
Somebody's stealing the show
Somebody looking like me

I'll see you out tonight
Just got the pose just right
We're always looking good
For the spotlight

We turn it on
And so we're full of speed
We fill the screen
Can't help but notice me
I'm gonna get my face on the 6 'o' clock news

We're the stars of CCTV
Making movies out on the street
Flashing blue lights, camera, action
Watching my life, main attraction
We're the stars of CCTV
Can't you see the camera loves me?

We're the stars of CCTV
Making movies out on the street
Flashing blue lights, camera, action
Watching my life, main attraction
We're the stars of CCTV
Can't you see the camera loves me?

Ett spöke över Europa?

2007-07-17T17:04:00.001+02:00

En medlem av det transeuropeiska trasproletariatet
spelar partisansången Bella Ciao på sitt dragspel.
Jag tror inte att han uppmanar till kamp.

Lite Connolly

2007-07-10T19:30:00.000+02:00

Hemma igen från Irlandsresan. Ett väldigt sympatiskt, om än lite regnigt land. Blev positivt överaskad av Cork i södra Irland som absolut förtjänar ett återbesök. En klart charmig stad. Annars blev det så klart lite bokköp när jag var i Dublin (nej, jag behöver inga gröna pajashattar i plysch). Och när det gäller bokaffärer så måste jag bara tipsa om Connolly Books som ligger mitt i turiststråket i Temple Bar. Det verkar som det är det irländska kommunistpartiet som äger butiken och utbudet är väl därefter. Hursomhelst blev det två böcker med koppling till just James Connolly. Dels James Connolly: Selected Writings (Pluto Press 1997), och dels C. Desmond Greaves biografi The Life and Times of James Connolly (Lawrence & Wishart 1961). Annars hade de en rolig souvenir, en t-shirt med texten: "My friend went to Dublin and all I got was this losy Taoiseach". Oöversättbart. Men lite roligt. Om James Connolly har jag förövrigt skrivit lite om tidigare.

Brittisk kommunistisk teori innan murens fall

2007-06-30T13:51:00.001+02:00

Internet är verkligen en skattkammare. Jag hittade precis en sajt som har alla nummer av den brittiska tidskriften Marxism Today för perioden 1980-1991 (då den lades ner) i pdf-format. Marxism Today var det brittiska kommunistpartiets teoretiska tidskrift och hörde hemma i den eurokommunistiska strömningen. Det var i Marxism Today som begreppet Thatcherism myntades.

Compass+Tribune=Sant

2007-06-30T13:05:00.000+02:00

Jag har skrivit om den brittiska medlemsbaserade tankesmedjan Compass tidigare. Nu har man tagit arbetet med att samla ihop den "mjuka vänstern" i Labour ett steg längre. Man har formaliserat samarbetet med veckotidningen Tribune och numera kan man läsa och kommentera 2-3 artiklar ur varje nummer på Compass hemsida. Den moderna klassiska socialdemokratin i Labour växer sig starkare efter det att Blair försvinner ut i kulisserna, och Compass blir mer och mer det som Fabian Society borde vara.

Irlandsturné

2007-06-28T18:45:00.001+02:00

Landar i Dublin sent på onsdagkväll. Bajen möter förmodligen Cork City FC på lördagen. Flyger hem måndagskvällen. I mellanrummen dricker jag Guinness och dansar Riverdance. Typ.

Den amerikanska högern om John Edwards

2007-06-26T21:30:00.000+02:00

Om man trodde att den politiska diskussionen i Sverige var på en låg nivå. Ann Coulter om John Edwards.

I'm back

2007-06-25T13:56:00.000+02:00

Jag har sparkat igång min engelskspråkiga Hammarbyblogg igen: Bajen - In English.

Så jävla uselt!

2007-06-23T18:58:00.000+02:00

Ett-jävla-noll. Mot KÍ-jävla-Klaksvik. "Hemma." Det finns matcher man ska vinna stort. T ex matcher där man möter ett lag som ligger åtta av tio lag i den färöiska ligan. Ja, Bajen tog med sig alla poäng i premiärmatchen i Intertoto Cup. Men att bara lyckas göra ett mål är under all kritik. Passningsspelet var på korpnivå och det duttades något rent för jävligt med bollen. Man borde ha sett till att man blivit klara för andra omgången redan idag. Istället är det fortfarande en öppen affär. För om returmötet på Färöarna ser ut om matchen gjorde idag så är det inte omöjligt att klaksvikarna lyckas peta in ett och annat kontringsmål på hemmaplan. Just idag saknade Bajenspelarna geist och visade att de har en bit kvar innan de kan bli "proffs i Europa". Det enda positiva som kan sägas om dagens match (förutom tre poäng) är att Charlie Davies gjorde målet. Bättring Bajen!

Läs även DN:s sågning.

Uppdatering: Vad i helvete är Borrkompaniet? Funkar det bättre än UNICEF internationellt?

Lite mer om Venezuela

2007-06-20T20:42:00.000+02:00

Hittade precis den här filmen i två delar på YouTube:

"Adelante - socialism på liv och död" är en dokumentärfilm inspelad i Venezuela i februari 2007. Vi får möta gräsrotsaktivister, arbetare och revolutionärer från sociala rörelser som har en sak gemensamt - de kämpar för revolutionen underifrån. Ca 10 min, svensk text. Förändra Världen!, Kvarnby Folkhögskola, Malmö 2007.

Facebook on my mind

2007-06-20T16:02:00.000+02:00

Jag har upptäckt Facebook och kan inte slita mig. Min profil hittar du här (du måste vara inloggad).

Eguren gjorde det igen

2007-06-20T01:35:00.000+02:00

Sebastian Eguren - skansen 2-0. Som jag sa redan efter höstderbyt mot gnaget: "Eguren é guden!"

Man skulle kunna tro att en derbyvinst ger upphov till enorma glädjeyttringar och eufori hos undertecknad. Och ja, på sätt och vis är det väl så. Man skriker, ramlar, spiller öl och kramar om den vilt främmande klackgrannen när det blir mål. Men framförallt handlar det om att känna alla spänningar i kroppen släppa. Att för några timmar eller dagar vara en mer som en helt vanlig människa.

Nu gäller det bara att ladda om för lördagens (midsommardagens) Intertotomöte med det fantastiskt exotiska laget KÍ Klaksvik från Färöarna. Även det kommer att ske på råttsunda. Och för en gångs skull kommer jag att se "nationalarenan" från långsidan då klacken placeras på nedre Östra istället för på nedre Södra som vanligt.

Forza Bajen!

Lite mer om John Edwards

2007-06-20T00:49:00.000+02:00

Jag blir mer och mer säker på att jag vill se John Edwards som USA:s nästa president. Här är en kort appell som han höll på ett möte som arrangerades av de offentliganställdas fackförbund:

"Tycker ni inte att det är dags att ha en amerikansk president som förklarar för folk att kollektivavtal byggde medelklassen i USA?"

Dessutom så kan man läsa dessa opinionsundersökningsresultat i kampanjens nyhetsbrev:

Global warming:
John's plan to cap carbon emissions by 80% by 2050 is exactly the kind of bold step to halt global warming America wants.

70% of all Americans think the federal government should do more than it's doing now to try to deal with global warming.
Iraq:
John has pushed to start bringing our home our troops immediately and be out of Iraq within a year. Congress won't do it, but Americans are right there with him.
68% of all Americans think that American troops should leave Iraq within a year, or sooner.
Health care:
John is the only presidential candidate with a detailed plan to guarantee quality health care to every man, woman and child in America.
76% of all Americans support guaranteed health coverage for every American.
Poverty:
John Edwards is the only candidate to set a clear goal of ending poverty in America and he has an ambitious plan for combating poverty and disease around the globe.
61% of voters would be more likely to support a presidential candidate if they made fighting hunger and poverty in America and around the world a major priority.

Riktiga nyheter

2007-06-19T11:49:00.000+02:00

Jag hittade precis en ny sajt. The Real News är en TV-kanal som ska producera nyheter på nätet. Den finansieras av många små privata donationer, inte med reklam eller skattepengar. Den riktiga premiären är 21 juni. Men redan nu kan man se massor av intressanta intervjuer, bland annat med Naomi Klein där hon bland annat talar om Irak och nyhetsrapportering. "You can't understand this war if you don't understand what it means to wear boots in a mosque."

S-studenter valde en röd kil

2007-06-19T00:23:00.000+02:00

”Jag är socialist, demokrat, ja revolutionär, brinnande revolutionär. Men vi måste skona det sköna, personlighetens rätt, individualiteten. Socialismen får inte bli fiende till individualismen. De två måste förenas. Detta gör Hjalmar Branting. Håll er till honom.”

Orden är Ellen Keys. Men de citerades också av Socialdemokratiska studentförbundets nyvalde ordförande Kajsa Borgnäs i hennes linjetal på studentförbundets kongress i helgen. Jag känner inte Kajsa. Om jag har förstått det rätt så gick vi om varandra våren 2004 när jag gjorde mina sista blygsamma insatser i Laboremus, och hon gjorde sina första. Men jag blir ändå glad när jag läser talet och vet att någon som kan hålla ett sådant tal också kan bli förbundsordförande i s-studenter. Det tyder på att förbundet idag är något annat än den organisation jag blev medlem i en gång i tiden. För även om Kajsas åsikter alltid har varit levande i Laboremus och förbundets interna diskussioner så var det inte länge sedan man kunde få höra att man var kommunist om man gav uttryck för dem i förbundskongressens talarstol. Det var inte heller länge sedan som Kajsas åsikter skulle ha kunnat mobilisera legioner av mörkermän (och -kvinnor) beredda att kuppa årsmöten och åsidosätta medlemsviljan för att hindra att de som gav uttryck för dem blev officiella företrädare.

Med Kajsa i spetsen för förbundet och som adjungerad i partiets VU görs förbundssymbolen, den röda kilen, äntligen rättvisa.

Venezuela och socialismen

2007-06-18T21:31:00.000+02:00

Frågan om Venezuela och den samhälls-utveckling som skett där under President Hugo Chávez har varit en fråga med stor sprängkraft i den internationella vänsterdebatten under de senaste åren. Antingen kritiserar man honom för de auktoritära drag han visat upp eller så fokuserar man bara på de framsteg i socialistisk riktning som har skett. Själv intar jag en mellanställning. Å ena sidan finns det positiva. Chávez är en demokratiskt vald och omvald statschef. Det har genomförts flera spännande reformer som syftar till att ge människor mer inflytande över sina egna liv och arbetsplatser. Utbildnings- och hälsovårdsväsendet omfattar för första gången i landets historia äv de fattiga. Å andra sidan har han visat upp en auktoritär sida där all makt verkar utgå från presidenten, något som i stor utsträckning handlar om att Venezuela saknar en stark och självständig arbetarerörelse och att militären har en alldeles för stark roll i samhällsutvecklingen.

Hos kanadensiska Socialist Project hittar jag en intressant, om än ganska ensidigt positiv föreläsning av Michael Lebowitz om Venezuela och en socialism för 2000-talet (både som ljudfiler och flimfiler). Lebowitz som professor emeritus i nationalekonomi har även skrivit boken Build It Now: Socialism for the Twenty-First Century. På samma sida hos SP kan man också lyssna på en paneldisussion om Nyliberalismens effekt på vänstern där bland annat min gamla lärare Sam Gindin deltar.

Jeffery gråter

2007-06-18T21:12:00.000+02:00

I senaste numret av Offside kan man läsa en väldigt gnällig intervju där Bajens förre mittfältare Jeffery "Obeng" Aubynn gråter ut om tiden i "frysboxen" under vårvintern då han hade en kontraktskonflikt med Hammarby. Det är tydligen väldigt synd om lille Jeff. En del saker är direkt underliga, t ex när han påstår att Bajen skulle ha förlorat i skiljenämnd om de officiellt skulle ha sagt samma saker som de sa till Aubynn. Men det stod knappast i hans kontrakt med Hammarby att han var garanterad en plats i startelvan. Ingen har hållit inne hans lön. Ingen har hindrat honom från att träna. Han har varit utagen i truppen vid flera av de första matcherna i allsvenskan. han har tom hoppat in i flera matcher. När man läst klart artikeln är det ett konstaterande och en fråga som stannar kvar. Aubynn har aldrig förnyat ett kontrakt under hela sin karriär som fotbollsproffs. Och vem exakt är det han skulle ha ersatt i startelvan?

Sammanträffande?

2007-06-18T19:27:00.000+02:00

Bläddrar precis i senaste numret av den eminenta fotbollstidskriften Offside och framförallt i bilagan Sverigeresan (sida 18). Där kan man läsa att Inters representat vid förhandlingarna med Bajens genom tiderna främsta spelare Lennart "Nacka" Skogund 1950 hette Charles Davies. Idag heter en av Bajens anfallare Charlie (Charles?) Davies. Det måste vara någon slags omen. Men om vad vet jag inte riktigt.

Var ska folkpartiets socialliberaler ta vägen?

2007-06-15T23:17:00.000+02:00

Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning visar på massor av intressanta fakta. Här är några observationer angående Folkpartiet Liberalerna (fp) som gått tillbaka med 1,6 procentenheter sedan valet 2006 till 5,9 procent.

(fp):s väljare står längst till vänster av de borgerliga partiernas väljare. Detta visas bland annat av att de har förlorat 1,0 procentenheter av sina väljare till socialdemokraterna sedan valet. Men också av att de som enda borgerligt parti har ett ickeborgerligt parti (s) bland topp 3 i kategorien Näst bästa parti. 12,4 procent av de som röstade på (fp) i valet 2006 skulle rösta på (s) om det var val i maj 2007. Hur kommer dessa folkpartistiska sympatisörer positionera sig nu när den lille korpralen tar över?

Medlemskapets värde

2007-06-14T01:28:00.000+02:00

Om några veckor har medlemmarna i Labour valt en ny vice partiledare (och partiledare, men där finns det bara en kandidat). Vi tar det en gång till: medlemmarna i Labour har valt. Direkt. Utan hjälp av valberedning och kongressombud. Tänk om man fick göra det i SAP?

Jag, liksom bland annat Londons borgmästare Ken Livingstone stödjer Jon Cruddas.

Vad skulle arbetsmiljöverket säga?

2007-06-14T00:14:00.000+02:00

I International Herald Tribune (via The Nation) kan man läsa om de skummaste fatworna (utlåtande av muslimsk rättslärd) någonsin. Artikeln i sin helhet ger en väldigt intressant inblick i försöken att hantera uråldriga religiösa påbud i en modern verklighet. Men det är amningsfatwan som stannar kvar på näthinnan när man läst klart:

First came the breast-feeding fatwa: It declared that the Islamic restriction on unmarried men and women being together could be lifted at work if the woman breast-fed her male colleagues five times.
[...]
The breast-feeding fatwa came in mid-May. A religious scholar who headed the department of the teachings of the Prophet at the Foundation of Religion College in Al Azhar University wrote that there were instances in the time of Prophet Muhammad when adult women breast-fed adult men in order to overcome the need for women to veil in front of men. "Breast-feeding an adult puts an end to the problem of the private meeting, and does not ban marriage," wrote Izat Atiyah. "A woman at work can take off the veil or reveal her hair in front of someone whom she breast-fed."

Det känns som om att det inte nödvändigtvis skulle leda till en helt bekväm stämning på jobbet? Det kan vara värt att påpeka att fatwan senare drogs tillbaka.

En fullständig avsaknad av känsla

2007-06-10T14:29:00.000+02:00

Jag förstod att man skulle känna något när man stod där i det mörkblå stjärnbanérets skugga. Upplägget verkade bygga på att man skulle känna hur det europeiska hjärtat bultade i bröstet. Jag fick intrycket av att det funkade för den absoluta majoriteten av besökare. Ett alternativ skulle kunna vara en känsla av upprördhet över superstat och jordbruksstöd. Men inga av dessa känslor bubblade upp under mitt besök i europaparlamentet i torsdags. Jag kände bara en fullständig avsaknad av känslor och konstaterade att jag känner inte mer av någonting för den här strukturen än vad jag känner för stadsdelsnämnden i Farsta.

Men ölen var god.

John Edwards 4 President

2007-06-05T13:03:00.000+02:00

Jag hittade en intervju med Demokratiska presidentkandidaten John Edwards. Den är ganska lång (drygt 40 minuter), men sevärd. Jag lutar åt att han är min favorit i primärvalen, han låter på många sätt som en socialdemokrat.

Här är ett kortare klipp från hans tal på den fackliga centralorganisationen AFL-CIO:s kongress. Man blir glad när amerikanska presidentkandidater säger att "den kraftfullaste rörelsens mot fattigdom i amerikansk historia är den organiserade fackföreningsrörelsen."

nätrötter, gräsrötter och öl

2007-06-05T01:36:00.000+02:00

Jag har precis hittat en väldigt läsvärd artikel i In These Times om vad som hänt när nätrötterna har gått in i det Demokratiska partiet och blivit gräsrötter: Hello, I'm a Democrat. I artikelns slut hittar jag också en hänvisning till vad som verkar vara ett väldigt intressant politiskt projekt som beskrivs som "a loosely knit social club for progressives", Drinking Liberally. Det handlar helt enkelt om att "progressives" träffas under avslappnade former och snackar skit och vänsterpolitik. Det kanske skulle kunna vara en idé om hur man ska kunna bygga en vänsterkoalition i Sverige inför 2010? Det finns ju trots allt massor av trevliga vänster- och miljöpartister där ute som man skulle kunna tänka sig att svinga en bägare med på mer regelbunden basis.

Vad göra i Bryssel?

2007-06-04T22:45:00.000+02:00

Jag ska åka på en av europaparlamentets mutresor till Bryssel i slutet av veckan. Vad ska man göra i Bryssel om man lyckas smita från lobbyister och politrucker? Tips mottages med glädje.

Laguttagning

2007-06-04T19:35:00.000+02:00

I varje förort
Vid varje tunnelbanestation
På varje torg
Frågan som stannar kvar:
Är det finare att tillhöra a-laget i innerstan, på Stureplan?

Vad är vänstersocialism?

2007-06-04T18:49:00.000+02:00

”Organisatoriskt var Rosa Luxemburg socialdemokrat i mer än ett kvarts sekel, kommunist hann hon vara i fjorton dagar tills hon mördades. […] Skall man sätta etikett på Rosa Luxemburg tycker jag att vänstersocialist eller frihetlig socialist kan vara två rimliga förslag.”

Johan Lönnroth, ”Rosa Luxemburg var inte kommunist!”, Flamman 25 januari 2007.

Den senaste tiden har jag försökt greppa vad ”vänstersocialism” innebär. Johan Lönnroths citat om Rosa Luxemburgs ideologiska hemvist ger en vägledning om det jag tror mig ha kommit fram till. Det enklaste sättet att förstå begreppet är som en position mellan å ena sidan ”socialdemokrati” och å andra sidan ”kommunism”. Det verkar vara ungefär där Lönnroth hamnar när han positionerar Luxemburg (och sig själv, men det är en annan fråga). Jag tänker inte ge mig in i en diskussion om hennes eventuella etiketter. Det är alldeles för svårt när man har att göra med en tidsepok då begrepp som ”socialdemokrat” och ”kommunist” inte hade hunnit stelna i senare tiders organisatoriska och ideologiska ramar (det fanns t ex inget ryskt kommunistiskt parti revolutionsåret 1917, däremot ett socialdemokratiskt). Istället ska jag försöka skissa upp en definition av begreppet ”vänstersocialism”.

Det enklaste sättet är som sagt att förstå vänstersocialism som en ideologisk (och ibland organisatorisk) position mellan socialdemokrati och kommunism. Det är en ganska tacksam definition för alla som inte vill sammankopplas med Josef Stalin eller Tony Blair (för att hårddra det), men ändå på ett eller annat sätt vill identifiera sig med den socialistiska idétraditionen. Kort sagt, vänstersocialism är ett begrepp som ofta används för att visa på ett avståndstagande från etablerade socialistiska strukturer och framförallt dess ledarskap.

Eliternas svek
Historiskt kan man framförallt se två tidsepoker då vänstersocialismen har varit en framträdande och samlad strömning i samhällsdebatten. Dels handlar det om perioden mellan första världskrigets inledning och grundandet av Komintern, och dels handlar det om det dryga decenniet som föregick 1968. Och det finns en viss poäng med att tala om vänstersocialismen i tidsepoker. Vänstersocialismen är nämligen inte bara att betrakta som en ideologisk och organisatorisk position mellan socialdemokrati och kommunism. Den är också att betrakta som en kronologisk position mellan de båda. Vänstersocialismen föds i opposition mot partiledningens upplevda svek. Födelsedatumet kan sättas till 4 augusti 1914 då majoriteten av den socialdemokratiska gruppen i den tyska riksdagen röstade för krigskrediter och därmed Tysklands deltagande i det första världskriget. Det här är ett väldigt dramatiskt exempel på den kritik som riktas mot det sätt som partieliten samarbetade med det borgerliga samhället i hela Europa (”ministersocialismen”). I Sverige tar vänstersocialismen organisatorisk form i Socialdemokratiska vänsterpartiet (1917-1921). Under vår andra epok handlar elitkritiken dels om vad som uppfattas som socialdemokratins administration av välfärdssamhället och kommunistpartiernas undfallenhet gentemot Sovjetunionen under Ungernrevolten 1956. ”Den nya vänstern” som strömningen kallades bildar i t ex Norge och Danmark livskraftiga partier (de socialistiska folkpartierna) medan det i Sverige leder till att kommunistpartiet byter namn till Vänsterpartiet kommunisterna.

Besvikelsen på arbetarklassen
Kopplat till uppfattningen att partieliterna har svikit det socialistiska projektet är besvikelsen över arbetarklassen inte lever upp till sin historiska roll som ”revolutionärt subjekt”. I skuggan av första världskriget innebar det att bedrövade socialister fick se proletariatet i kapitalismens mest utvecklade länder ställa sig under nationalismens och patriotismens fana och delta i borgarklassens krig. Arbetare ställdes mot arbetare och ett socialistiskt samhälle framburet av det internationella proletariatet verkade plötsligt otänkbart. I den andra eran handlade besvikelsen framförallt om att arbetarklassen i konsumtionssamhällets tidevarv hade köpts av kapitalet och förrått sin historiska roll i ett överflöd av tv-apparater och personbilar.

Idealisten som historiskt subjekt
Det tredje steget i vänstersocialismens utveckling är att ersätta proletariatet som historiskt subjekt med den upplyste och idealistiska socialisten. Detta har sin självklara grund i att vänstersocialismen hade (har) sin sociala bas i den intellektuella ungdomsgenerationen (något förenklat, studenter). Detta tredje steg har i båda exemplen lett till en leninistisk tro på avantgardet. Man går från att ha en materialistisk syn till att ha en idealistisk syn på samhällets utveckling. Om den socialistiska omdaningen inte är ”arbetarklassens eget verk” på grund av dess position i produktionen, utan istället är en uppgift för skolade revolutionärer kommer också revolutionen att övergå i ett nytt elitstyre. Vänstersocialism är att vandra mellan två positioner. Det är resan, det är därför det är så svårt att definiera begreppet.

Kvarnen har öppet!

2007-05-30T21:10:00.000+02:00

I dagens Aftonblaska kan man läsa att Stockholms främsta ölhall och köttmarknad, det traditionstyngda, grönvita Kvarnen har blivit av med alkoholtillståndet. Kulturskymning, är det första som slår en. Man börjar formulera arga blogginlägg i huvudet om en borgerlig-skansenkonspiration (det är klart att de vill bli av med statyerna av Nacka Skoglund och Tage Erlander!). Men så nås man av ett kort mejl från Thomas Steinwender på Kvarnens mejllista (ja, jag är med där): Kvarnen har öppnat som vanlig igen.

Skönt!

Helt obemärkt har ett halvsekel förflutit

2007-05-26T19:25:00.001+02:00

Jag orkar inte skriva om den där jävla skitmatchen. Och framförallt inte om den där jävla skitdomaren. Istället länkar jag till ett inlägg på Tre hörnor straff om Jolos syn på supporterkulturen i Stockholm på 1950-talet. The more things change, the more they stay the same.

Intervju med Bernie

2007-05-24T15:25:00.000+02:00

Jag har skrivit om min amerikanska favoritsenator Bernie Sanders förut. Nu har jag hittat en intervju med honom på Washington Posts blogg The Sleuth. Tyvärr ställer de inte frågan om vem han vill se som Demokratisk presidentkandidat. Han är förvisso inte riktig medlem i Demokraterna, så det kanske är därför?

El pueblo unido

2007-05-22T15:16:00.000+02:00

Hittade ett nytt test hos Amanda. Nu gäller det vilket land man är. Hon blev ett väldigt sossigt Kanada. Jag blev ett lite mer allendeskt Chile. Det får man väl vara nöjd med?

You're Chile!

You're really skinny, and kind of bumpy in frame, but you're not as rough a person as you used to be. You like long, long, long walks on the beach and avoiding having your rights violated, just like anybody else does. You're even willing to stand up to those with more power and influence than you, trying to bring them to justice. Fight the man!

Take the Country Quiz
at the Blue Pyramid

Verkligheten har kastat om siffrorna

2007-05-20T19:46:00.000+02:00

För ett tag sedan uppmärksammade jag att jag var halvvägs till pension. Då dövade jag sorgen med att gå på hiphopklubb. Nu har jag gjort testen Vuxenpoäng och fått veta att min egentliga ålder borde vara 23 år (resultat här). Skönt att veta att man är i takt med sig själv, om inte tiden.

Bok som jag är

2007-05-14T16:51:00.000+02:00

Om jag var en bok skulle jag tydligen vara David Copperfield. Inte trollkarlen.

You're David Copperfield!

by Charles Dickens

Coming up from a childhood that felt abusive, you have risen through
hard work to gain a place of stature in your life. You've spent altogether too much time
in factories and end up misspelling a fair number of words. But in general you are seen
as a beacon of hope for others who might not be as fortunate. Lots of people keep
mistaking you for a magician and are waiting for you to disappear.

Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Kaffeost

2007-05-08T15:08:00.000+02:00

När ska det första kaféet i Stockholm förstå att man ska servera kaffeost? Det här är en tornedalsk delikatess som i alldeles för stor utsträckning har ignorerats av det imperialistiska Storsverige. Köpte med mig en rejäl bit när jag var där uppe här om månaden. Det är så himmelskt gott, men snart är den slut. Vad göra, man måste väl få behålla sin etniska särart även i imperiets hjärta?

Svensk poesi

2007-05-04T15:17:00.000+02:00

Hos Djungeltrumman (via Luciano och DN) läser jag att The Latin Kings har lagt ner. Det känns lite vemodigt eftersom det är en grupp som jag följt sedan jag såg dom köra en (ganska keff) liveversion av "Snubben" i någon TV-dokumentär under 1990-talets första halva. Jag var en av de få som faktiskt köpte deras helt överlägsna andraplatta I skuggan av betongen när den kom ut 1997. Jag kommer att sakna en av Sveriges viktigaste popgrupper. Men å andra sidan, vem hade velat att Ebba Grön harvade på som något slags svenskt Stones? Det är lika bra att dra ett streck innan man blir gammal och grå.

Istället får man trösta sig med annan fantastisk poesi. Mohamed Omars Faraos förbannelse är så fantastiskt underbar att det inte går att sätta ord på det. Linné som sufishejk. Ruiner av urtida moskéer i uppsalaförorten Gottsunda. Det är stort.

En medelåldersmans funderingar?

2007-04-28T21:16:00.000+02:00

Just idag är jag halvvägs till pensionen. Om det nu är så att man går vid sextiofem när jag levt lika länge till som jag gjort nu. Jag kanske ska vara glad över att man förmodligen kommer att tvingas jobba både fem och tio år längre när den dagen kommer? Åldrandet skjuts upp. Jag går på hiphopklubb istället och låtsas att jag fortfarande är ung.

Derbydag

2007-04-24T16:13:00.000+02:00

Mindre än fyra timmar kvar.
Solen skiner.
Ångest och magont.
Derbydag.

Sommarens fotbollsäventyr

2007-04-23T17:24:00.000+02:00

Idag lottades sommarens UEFA Intertoto Cup 2007 (läs mer om lottningen här). Hammarby, som är Sveriges representat i turneringen kommer (om vi går hela vägen) att i första omgången möta Kí Klaksvik från Färöarna, i andra omgången Valur från Island alternativt Cork City FC från Irland och slutligen ett lag från Nederländerna (den hollänska ligan är inte färdigspelad, men preliminärt borde det kunna bli FC Utrecht).

Jag hade hoppats på Tottenham. Men det kanske kan bli en eller annan rolig resa i alla fall.

En annan tid, ett annat liv

2007-04-21T13:30:00.000+02:00

Om tusen år kommer mina ord fortfarande att leva
inristade i ett övergivet internet.
Redo att misstolkas
av intergalaktiska litteraturförståsigpåare.
I ett annat sammanhang
en annan betydelse.
Men fortfarande levande.
Ett annat liv.

Socialdemokratisk press

2007-04-20T14:27:00.000+02:00

För en dryg vecka sedan åkte jag upp till Norrbotten. Väl på Kallax flygplats i Luleå möts jag av de lokala tidningarna. Och även om man bortser från det fascinerande faktumet att småorter som Piteå och Haparanda har egna dagstidningar (socialdemokratiska Piteå-Tidningen respektive "oberoende provinsiella"/moderata Haparandabladet) så blir man som stockholmsboende vänsterman lite avundsjuk. Länets största dagstidning är Norrländska Socialdemokraten medan andratidningen är moderata Norrbottens-Kuriren. Men det är inte den socialdemokratiska dominansen i sig som är det mest intressanta. Istället är det hur tydligt tidningarnas politiska beteckning lyser igenom även på nyhetsplats. Den där dagen förra veckan så har "Norrländskan" en intervju med Transports regionala skyddsombud som huvudnyhet på ettan. "Kuriren" har på motsvarande plats nyheten att moderaterna ska få en ny distriktsordförande (hittar inte länk). Från ett stockholmsperspektiv tycker jag att det är uppfriskande att så tydligt se kopplingen mellan ledarsidans inriktning och det publicistiska innehållet i tidningen. Man kanske inte är en knäpp konspirationsteoretiker när man gnäller över stockholmspressens borgerliga nyhetsvärdering?

Annars finns förmodligen landets bästa socialdemokratiska "ledarsida" i centermärkta Skånska Dagbladet där framförallt Tony Johansson håller den röda fanan högt.

Vi är Bajen från La Rambla

2007-04-04T13:22:00.000+02:00

Jag hade fel i förra inlägget. Istället blev det en helt OK Barcaplankning både när det gäller sponsorloggan och tröjdesignen. Vi kan andas ut. Inga kaffeknappar och ICA-loggor.

Smoke 'em if you got 'em

2007-04-04T11:43:00.000+02:00

På Grönvita sidan upp! kan man läsa ett kryptiskt pressmeddelande från Hammarby Fotboll:

I morgon [idag] presenteras Hammarby Fotbolls nya matchtröja och samtidigt offentliggörs vilket varumärke som ska pryda bröstet på tröjan. Det är ett nytt sponsorfenomen, som är starkt förknippat med Hammarbys ursprung och värderingar, som kommer att presenteras på presskonferensen.

Plats: Klacksparksrummet på Söderstadion.

T-bana Globen, gå Arenagången mot Gullmarsplan, Klacksparksrummet finns
på höger sida.

Tid: onsdag 4 april kl 13.00

Det är sånt här som skapar ångest. Vad blir det för sponsor? Hur kommer tröjan att se ut? Vad är "Hammarbys ursprung och värderingar"? Som terapiverksamhet har jag skissat på ett väldigt osannolikt tips:

Det blir en stor grön cannabisplanta som samtidigt kommer att utgöra ränderna på tröjan.

"Hasch och thinner/Bajen vinner/Allez, allez/socialgrupp tre"

Där kan vi snacka om "ett nytt sponsorfenomen, som är starkt förknippat med Hammarbys ursprung och värderingar". Frågan är bara vem som ska pröjsa för den. Men det kanske finns en legaliseringslobby som håller på att starta upp?

Gyllene skor

2007-04-03T18:12:00.000+02:00

Jag vet att det är lite gnagetvarning på både märke och färger. Men jag är grymt nöjd med mina nya Adidas Samba. Svarta med guuuld strajps. Och modebloggar lär ju ha ton med läsare.

[Uppdatering 070403, 11:10] Vid närmare eftertanke så borde My Adidas vara en lämpligare musikreferens för mig. Jag har trots allt aldrig varit någon schlagerkille.

Och hur skulle dom förstå?

2007-04-03T11:19:00.000+02:00

Jo, jag är lugn. Egentligen. Men kommentarerna i dagens Aftonblaska om Bajen (här och här) fick mig att börja koka igen. Det blir så när den allsvenska premiären börjar närma sig. Om det inte var så väldigt icke-Bajen hade man nästan börjat gnola på Millwalls klassiska ramsa, "No one likes us, we don't care". Istället börjar jag för full hals sjunga med i Moneybrothers Dom vet ingenting om oss (igen).

Det finns dom
som lovar att det svalnar snart
Låt dom prata på
Det är underbart

Och hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss

Dom skulle tänka sig för
Om dom förstod
Ett hjärta som slår som mitt gör
Det går på för det får aldrig nog

Och jag kan höra alla snackare
Så mycket snyggare än jag och mycket starkare
Men du skall lyssna lilla stackare
När vi kommer åt ditt håll
ska du akta dig

Jag ser ner
på alla som ser ner på dig
Låt dom se det själva
Låt dom ångra sig

Och hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss

Det skulle bli en grym läktarsång.

Barbara Ehrenreich till Stockholm 4 april

2007-04-02T19:06:00.000+02:00

På Handels hemsida läser jag att Barbara Ehrenreich kommer att delta i ett seminarium tillsammans med Handels förbundsekonom Stefan Carlén på onsdag 4 april klockan 18:00 i ABF-huset, Sveavägen 41. Ehrenreich är framförallt känd som författare till boken Barskrapad, men är också hedersordförande i SAP:s amerikanska systerorganisation Democratic Socialists of America.

Mäster Palm hade varit stolt

2007-04-02T14:16:00.000+02:00

Det här är något att bli glad över. Socialdemokraterna finns på YouTube. Det var fan på tiden! Mäster Palm hade varit stolt. Jag skrev på ämnet här.

Jag är lugn, trots allt

2007-04-01T18:16:00.000+02:00

OK, det var lite uddlöst motstånd. Men jag är ändå rätt nöjd med Bajens genrep på Söderstadion. Försvarsmässigt hade man inte så mycket att göra så det är svårt att säga hur bra Ghanas Richard Kingson är som målvakt. Men det lilla han fick göra kändes stabilt. Resten av försvaret var lite reservbetonat då såväl Sulan som Dubbel-Gunnar och Christian Traoré inte var tillgängliga för spel. Emil Johansson spelade dock ett intressant och offensivt spel på vänsterbackplatsen. Det kan bli något v honom. På ett mittfält som känns riktigt stabilt visade Erkan Zengin att han kan ta det där riktiga steget upp i den allsvenska toppen i år. Charlie Davies var het i anfallet och får han bara spela ihop sig med Pålle så kommer det här att bli riktigt bra. Jag känner mig märkvärdigt lugn tio dagar innan säsongen startar. Nu är det väl bara nya tröjan och huvudsponsorn som man behöver lägga ner oro på i veckan. Och så hoppas man att Bajen inte kör med en dubbelluring och presenterar aprilskämtet som verklighet.

Årets glass

2007-03-30T16:11:00.000+02:00

Att sticka ut näsan i årets glassfrågan redan innan marsmånad är över är kanske på gränsen till dumdristigt. Men, men man får ju inte fega. Årets glass är Apple Pie Ice Cream från Lejonet och Björnen. Den finns att köpa i glasskiosken på Medis som ligger närmast Söderhallarna. Det är ungefär som den här, fast med kaksmulor i. Grym!

Allt jag önskar mig i födelsedagspresent

2007-03-21T15:50:00.000+01:00

Det har varit skit att vara Bajare de senaste månaderna. Resultaten i Royal League och träningsmatcher har sugit. Viktiga spelare har försvunnit. Mobbningsrykten. En ny tränare som verkar göra precis som han vill. En assisterande tränare som väljer att lämna under uppmärksammade former (allt har visserligen uppmärksammade former när det gäller Bajen). En träningsanläggning som ligger halvvägs till Småland. Allt verkar handla om nedflyttningsstrecket. Allt verkar vara kaos. Men kaos är granne med Gud. Will beats skill. Jag skiter i skiten. Det är Bajens år i år. Jag har bestämt mig. Det blir SM-guld. Vi ses på Medis på min födelsedag och firar. Det är allt jag önskar mig i födelsedagspresent.

Jag saknar Göran lite grand trots allt

2007-03-20T09:46:00.000+01:00

Jag måste ärligt säga att jag inte kunde uppbringa särskilt mycket engagemang över partiledardebatten igårkväll. Det blev lite för mycket av kollegialt samtal för att hålla mig intresserad. Och även om jag den senaste tiden har börjat intala mig själv att jag inte längre orkar bry mig om längden på profetens skägg eller vem som kan memorera flest suror så kan jag inte låta bli att sakna den debattstil som Göran Persson visade prov på i TV-debatten mot Carl Bildt 1998. För även om jag är den första att säga att nittiotalets saneringspolitik slog hårdast mot de som hade de sämst i samhället så ångar det av patos om honom när han mullrar: "Berätta inte för mig om det svenska klassamhället ..." Bildt förvandlas i ett slag från den internationella statsman han vill vara till den elevrådsordförande på Östra Real som han egentligen är.

Lite reklam

2007-03-19T19:47:00.000+01:00

Om man jobbar i såssekvarteren kring Sveavägen i Stockholm kan man med fördel gå och käka gratis afterworkbuffé på Hemma hos på Kammakargatan mellan klockan 17 och 19 på vardagar. Köp gärna en extra starköl när ni går dit så behöver jag inte ha så dåligt samvete när jag går ner och käkar lite middag och dricker en lättöl.

Katrine analyserar Mona

2007-03-19T11:08:00.000+01:00

Katrine Kielos skriver hos Jonas Morian en intressant analys av Mona Sahlins förhållande till identitetspolitiken och maktanalysen. Katrine fick också välförtjänt (även om inte historiematerialismen dog 1989!) socialdemokratiska studentförbundets pris till Ola S Svenssons minne på en väldigt trevlig och sen kongressförfest i fredagskväll.

Aldrig mer!

2007-03-18T16:36:00.000+01:00

3-0 efter en timme. 3-4 i sudden death. Jag kommer aldrig att gå på en SM-final på Studenternas igen. Sex gånger på åtta år!

Lite Bajen

2007-03-16T14:40:00.000+01:00

Jag peppar lite inför söndag.

Film och ledare jag är

2007-03-15T17:21:00.000+01:00

What Classic Movie Are You?
personality tests by similarminds.com

What Famous Leader Are You?
personality tests by similarminds.com

Hushållsnära tjänster?

2007-03-14T15:19:00.000+01:00

På Politikerbloggen kan man läsa att CUF i Stockholm vill avskaffa sexköpslagen eftersom "prostitution är inte att sälja sin kropp, det är att sälja en tjänst". I den här artikeln i SvD så beskrevs exempel på hushållsnära tjänster som "städning, klädtvätt och matlagning, men även omsorg och liknande personlig hjälp ... Tjänsten som köps ska utföras i eller nära bostaden."

Om motionen blir antagen så borde det väl betyda att bordeller inte är acceptabelt i "de gröna khemerernas" gamla förbund? Eller?

Vi har aldrig vunnit...

2007-03-12T20:22:00.000+01:00

På söndag är det dags igen. För sjätte gången på åtta år. Hur svårt ska det vara att vinna ett SM-guld?

Fuck You

2007-03-12T19:47:00.000+01:00

Via Pierre Andersson hittar jag den här fucking kortversionen av oscarsbelönade gangsterdramat The Departed:

Upprop för fri abort

2007-03-12T11:06:00.000+01:00

Det är kvinnans rättighet att själv kunna bestämma över om, och när, hon vill ha barn. Denna rättighet, fri och säker abort, finns idag endast i en tredjedel av världens länder. De som förvägrar kvinnor rätten till sin kropp och rätten att styra över sin reproduktion, fråntar dem makten över deras liv. Säkra och fria aborter räddar liv. Varje år dör cirka 70 000 kvinnor i världen till följd av osäkra och olagliga aborter, och många fler skadas.

I Sverige har vi fri abort sedan 1975. Vi är stolta över den svenska abortlagen. Vi är tacksamma för att svenska kvinnor under 1960-talet fick möjlighet att göra abort i Polen, och att polska kvinnor stödde oss i vår kamp för en egen abortlag. Idag har kartan ritats om. Polska kvinnor är hänvisade till illegal abortverksamhet, och många av dem skadas när de inte har råd att betala för en säker abort. Inte heller i Malta eller Irland är abort tillåtet. Detta faktum, att kvinnor i EU skadas av osäkra aborter, och några till och med dör, för att de förvägras rätten till sin egen kropp och hälsa, talar vi alltför sällan om. Med fri abort i Sverige har vi ett ansvar att föra kampen vidare. Vi som undertecknar detta upprop vill leva i en värld som inte förvägrar kvinnans självklara rätt till sin egen kropp och varje barns rätt att födas önskad.

Vi som undertecknar detta upprop kräver att alla kvinnor i alla länder ska ha tillgång till preventivmedel, sexualupplysning och till fria och säkra aborter.

Veronica Palm, f.d. EU-parlamentariker (s)
Inger Segelström, EU-parlamentariker (s)
Anna Hedh, EU-parlamentariker (s)
Åsa Westlund, EU-parlamentariker (s)
Maj-Britt Theorin, f.d. EU-parlamentariker (s)
Maj-Lis Lööw, f.d. EU-parlamentariker (s)
Yvonne Sandberg Fries, f.d. EU-parlamentariker (s)
Ewa Hedkvist Petersen, f.d. EU-parlamentariker (s)
Birgitta Ahlqvist, f.d. EU-parlamentariker (s)

Skriv på här.

I de andras Afrika

2007-03-11T20:52:00.000+01:00

Jag har precis varit och sett den oscarsbelönade långfilmen The Last King of Scotland. Som säkert de flesta vet så handlar filmen om Idi Amins tid vid makten i Uganda. Och även om det är en klart sevärd film så kan jag inte låta bli att irritera mig på filmens (självklara) perspektiv. För av någon anledning så måste berättelsen om Uganda (och Afrika) berättas av en vit man (i det här fallet en skottsk läkare). Detsamma gäller en annan kritikerrosad film som nu går på bio (men som jag inte har sett), Blood Diamond. Afrikas historia kan av någon anledning inte vara Afrikas egen. Den måste exotiseras. Afrikanerna reduceras till mordlystna (männen) eller sexlystna (kvinnorna) infödingar. Allt kokas ner till den vite berättarens rädsla och begär. Och resultatet blir ett kammarspel där man aldrig får reda på hur de som skildras upplever situationen. De är alldeles för upptagna av att mörda, knulla eller helt enkelt utgöra fond för den vite mannens syn på verkligheten. Men samtidigt som jag kritiserar den här synen, så kan jag inte låta bli att lockas av den. Min första tanke när eftertexterna börjat rulla var att jag - precis som filmens huvudkaraktär - borde blunda och peka på en karta över Afrika för att sedan lämna vardagen bakom mig. Att en mer exotisk värld finns där borta, hos de andra.

Varför socialism i USA?

2007-03-08T17:42:00.000+01:00

Om man följer den här bloggen så har man förmodligen upptäckt mitt perversa intresse för amerikansk vänster. Som ett led i detta upptäckte jag att Michael Harringtons pamflett "Why We Need Socialism in America" (1970) finns tillgänglig på nätet (via Dissent).

TAW ikväll

2007-03-07T17:51:00.000+01:00

Ikväll spelar Tomas Andersson Wij på Rival i Stockholm. Eftersom jag inte har möjlighet att gå hoppas jag att han INTE spelar En dag ska hela läktaren resa sig (grattis på 110 årsdagen Bajen). Men hur som helst så hittade jag några låtar av TAW på YouTube:

Hälsingland

och

Oroshjärta

Lyssna föresten på Första maj i Piteå på hans MySpace. Tidigare har jag skrivit om Tomas Andersson Wij här.

Nu är det väl revolution på gång?

2007-03-07T09:39:00.000+01:00

Jag har tänkt på det här med revolutioner. Är det Lenin vi ska skylla det faktum att socialistisk revolution är synonymt med skäggiga gubbar som med vapen i hand tar över statsapparaten i halvfeodala bondesamhällen? Att människan började bruka jorden, det var en revolution. Att människan lärde sig kontrollera ångkraften, det var en revolution. Vinterpalatset? På det stora hela varken mer eller mindre viktigt än att ett gäng medelklassungar leker kast med liten gatsten utanför ett fritids i Köpenhamn. Nu kanske vi kan börja diskutera vad socialistisk revolution kan innebära. På riktigt. Tack för ordet.

Rubriken anspelar såklart på Bob Hunds låt. För att berättiga rubriksättandet så visar vi även låten. Den är kanon.

Greenpeace förakt för demokratin

2007-03-06T19:08:00.000+01:00

Läser som snabbast Ann-Sofie Nelstrands artikel om Greenpeace i nya nummret av SSU:s idépolitiska tidskrift Tvärdrag. Där dyker jag på ett resonemang som jag stött på tidigare i kontakten med människor från Greenpeace:

[Kathleen] berättar att den typ av folkrörelser vi har i Sverige är ovanliga i utlandet och eftersom Greenpeace härstammar från Kanada har de inte samma organisation som en traditionell svensk organisation med demokratiska organ. Hon anser att det inte skulle fungera med en demokratisk struktur där de som stödjer Greenpeace ekonomiskt skulle ha möjlighet att påverka verksamheten eftersom de måste agera snabbt och att det skulle gå för sakta om fler fick vara med och fatta beslut.

Just det här med bristen på interndemokrati brukar vara mitt argument när jag blir överfallen på Södermalm (alltid på Söder!) av ivriga tiggare från Greenpeace. Och deras svar är exakt detsamma som Kathleens, demokratin tar för lång tid. Jag brukar svara att de använder ungefär samma argumentation som fascister som menade att Mussolini fick tågen att gå i tid. Det är helt enkelt ett märkligt argument för alla som varit aktiva i en förening (eller är medborgare i ett land med representativt demokratiskt statskick), det går ju att delegera makt.

Dessutom kan jag som gammal kanadabo bli lite upprörd över påståendet att föreningar med demokratiska organ skulle vara något unikt svenskt. Jag har visserligen haft några av mina värsta erfarenheter av direktdemokratiska stormöten från Kanada. Evighetslånga diskussioner om journalister var välkommna på förmöten inför protesterna mot FTAA i Quebec City. Det slutade med att den vänsterradikale journalisten fick sitta kvar, men då var det bara en halvtimme kvar innan han var tvungen att gå från mötet. Men dessa möten var knappast representativa för den kanadensiska organisationskulturen. Jag träffade mängder med människor som var valda av sina kamrater som representater i fackföreningar och andra organisationer. Ungefär som i Sverige.

Sanningen är att Greenpeace är ett exempel på en vår tids upplysta despoti. En absolut makt som anser sig veta bättre än pöbeln vad som är bäst för pöbeln. Ungefär som Mussolini.

Tiden, förr i tiden

2007-03-04T18:04:00.000+01:00

Det finns så mycket fantastiskt på internet. Jag upptäckte precis att Projekt Runeberg har gjort årgångarna 1930-1935 av tidskriften Tiden - Tidskrift för socialistisk kritik och politik tillgängliga på nätet. Bland annat kan man läsa den här artikeln om "det röda Wien" från 1930, skriven av Luise Kautsky (Karls hustru). Under delar av denna period var Ernst Wigforss tidskriftens chefredaktör. Tiden (numera med underrubriken Socialdemokratisk idé- och debattidskrift) har för övrigt fått något av en nystart med Bosse Bernhardsson som chefredaktör.

När fan blir gammal blir han finansminister

2007-03-04T17:11:00.000+01:00

Roger och Dagge har länkat till den tidigare. Men det är lite kul att se de "nya moderaternas" finansminister som ung anarkoliberal: "Det behöver man ingen riksdag och demokrati till".

Vinterkväll

2007-03-04T16:52:00.000+01:00

Iklädd frack på Socitetshusets veranda.
Cigarrökens arom blands med
doften av en förgången tid.
Ljusen från kärnkraftverket påminner
om vår egens förgänglighet.

Tokigheter

2007-02-27T12:30:00.000+01:00

Dagens tokigheter står s-kvinnors ordförande Nalin Pekgul för när hon i SvD säger följande:

Det är mycket lättare att rekrytera en självmordsbombare i Sveriges invandrartäta förorter än i Istanbul och Kairo.

Kan man få ett exempel på självmordsbombare som rekryterats i svenska förorter?

Årets första majmärke

2007-02-15T09:57:00.000+01:00

Ser på SAP:s hemsida att Sten Andersson ska pryda årets första majmärke. Sten Andersson var aktiv i socialdemokratin från tonåren under andra världskriget (då han lär ha varit en av de SSU:are som verkade som kurir åt den norska motståndsrörelsen) till dess att han avled dagen före valet förra året. Han var partisekreterare under tjugo år och i nästan ett decennium statsråd. Framförallt är det värt att framhålla hans stöd till det palestinska folket. Även om utformningen är lite annorlunda så är det ett på många sätt traditionellt första majmärke med en avliden kamrat i rött och guld.

Lite mer Frostin

2007-02-13T13:09:00.001+01:00

”I en demokratisk och teknisk tidsålder är det varje människas uppgift att vara agitator genom att uppmana de förtryckta att kräva sin rätt. Särskilt den som inte tror att det är någon skillnad mellan socialdemokrati och borgerlighet bör ägna sig åt agitation på arbetsplatsen, i föreningar och samfund, bland vänner och släkt. Inför agitatorn framträder borgerlighetens solidaritet med orättvisorna tydligt.”

Per Frostin, Kampen för rättfärdighet, 1970, s 24.

Jag saknar Samba

2007-02-13T13:09:00.000+01:00

När man tittar på listan över vilka Bajenspelare som lämnat klubben efter 2006 års säsong så ska man väl framförallt sörja förlusten av i princip hela startelvans backlinje: Max von Schlebrügge, Petur Marteinsson och Fredrik Stoor. Men det gör jag inte. Inte så mycket i alla fall. Jag tycker att Max förtjänar att få några år som ”proffs i Europa”, och dessutom så fick vi ganska OK betalt för honom. Petur var en av allsvenskans placeringssäkraste backar, men han började tappa i tempo på slutet. Stoor hade gärna få stanna i Bajen några år till för att sedan säljas till en storklubb i Premier League. Men man hoppas ju på att det finns en klausul som ger Bajen lite pengar när Rosenborg väl säljer honom vidare. Pablo Piñones-Arces framfart i offensiven under hösten kommer säkert saknas av en del. Men samtidigt så är det så att om man hade frågat mig om Pablos framtid i somras hade jag sagt att han borde lånas ut till något lag i Superettan. Och vill man hellre spela i botten av danska ligan än i toppen av den svenska så är det väl bara att önska lycka till. Man kanske till och med ska sakna en ganska talanglös, men hårt arbetande mittfältare som Eric Fischbein?

Men när jag tittar på listan över de som lämnat Bajen så saknar jag framförallt Samba-Erik Johansson. Inte därför att han var den jämnaste spelaren som dragit på sig ett grönvitt ställ. Det var han inte. Samba är en sjukt ojämn spelare som ofta kunde vara helt osynlig när han väl fick chansen att spela. Men så glänste han plötsligt till, en minut sisådär var tionde match, och då var han bäst i världen. Det kändes så jävla mycket Bajen när han började joxa med trasan.

På filmen ovan kan man se Samba snurra bort hela skansen för att sedan målpassa till Björn Runström i derbyt 2004.

Med sikte på framtiden?

2007-02-12T17:26:00.000+01:00

Till medlemmar i SAP: Här finns ett diskussionsmaterial inför den socialdemokratiska extrakongressen (pdf-fil längst ner på sidan). Läs och fundera över det, ensam eller tillsammans med dina kamrater och meddela din delegation de åsikter som ni kom fram till. När kommunalråden har egen majoritet så gäller det att använda de kanaler man har.

Är en amerikansk socialdemokrati möjlig?

2007-02-12T15:57:00.000+01:00

Det är lite förmätet att sitta som svensk i Sverige och spekulera i om ett socialdemokratiskt projekt är tänkbart i USA. Men jag tänker ändå spekulera lite. Till att börja med ska jag göra en grov definiering av vad jag menar med socialdemokrati. Socialdemokrati är ett politiskt projekt som är förankrat i arbetarklassen och med täta band med den organiserade fackföreningsrörelsen, och som har fokus på ekonomisk och social utjämning.

En av de största skillnaderna mellan amerikansk och europeisk partipolitik är att det aldrig växt fram ett brett landsomfattande parti av den typ som beskrivs ovan i USA. Det socialistiska partiet nådde sina största framgångar 1912 när Eugene V. Debs fick sex procent i presidentvalet. Anledningarna till det här kan vara flera: att fackföreningsrörelsen inte växte fram parallellt med rösträttsrörelsen i USA (eftersom det redan fanns en bred rösträtt i det vita USA); att den amerikanska arbetarklassen (och samhället) var splittrad på etniska grunder och att det gjorde det omöjligt att bilda en enad arbetarrörelse. Oavsett vad som är anledningen till detta kan man konstatera att skapandet av ett nytt parti av socialdemokratisk typ är en omöjlighet i dagen USA. Både på grund av det politiska systemet och de kontakter som finns mellan de stora partierna och de stora intresseorganisationerna i det civila samhället. Det socialdemokratiska projektet måste därför byggas inom ett parti som inte är socialdemokratiskt, det Demokratiska partiet.

Demokratiska partiet
Även om det Demokratiska partiet inte är ett socialdemokratiskt parti är det ändå det parti som det är självklart för socialdemokrater att verka inom eftersom det är det parti som har starkast kopplingar till fackföreningsrörelsen, minoritetsorganisationer, kvinnorörelsen och miljörörelsen. Men som sagt, det här gör inte Demokraterna till ett socialdemokratiskt parti (även om det är det stora ”vänsterpartiet”). Demokraterna är snarare att betrakta som en valallians mellan intressen som ofta är motstridiga. Det finns amerikanska socialdemokrater som valt att ställa sig utanför partisystemet (som senator Bernie Sanders delvis har gjort) eller att organisera sig i småpartier (som Socialist Party USA). Men dessa två strategier blir ur ett socialdemokratiskt perspektiv tveksamma: den förra för att man måste ifrågasätta om man kan vara oorganiserad socialist; den senare eftersom dessa typer av småorganisationer saknar kontakt med den organiserade arbetarklassen. Amerikansk socialdemokrati måste alltså verka inom ett större partitält som är det Demokratiska partiet.

Exempel på amerikansk socialdemokrati
Det finns två organisationer som är medlemmar i Socialistinternationalen (SI). Båda har sina rötter i Debs socialistparti: Social Democrats USA (SDUSA) och Democratic Socialists of America (DSA). SDUSA, sprungen ur en amerikansk trotskistisk och antistalinistisk tradition utvecklades under kalla kriget i en neokonservativ riktning och har idag i stort sätt upphört att existera. DSA däremot var socialistpartiets mittfalang och kom vid partiets splittring att i allt större utsträckning orientera sig mot det Demokratiska partiet med målsättningen att vara ”the left wing of the possible”. Ovannämnda Socialist Party USA samlade de som ville hålla fast vid det egna partispåret (partiet står utanför SI). Ingen av dessa organisationer lever dock upp till de krav som man kan ställa på en socialdemokratisk organisation (även om DSA är den organisation som i teorin är närmast en realistisk riktning).

Working Families Party
I dagsläget är det förmodligen omöjligt att tänka sig en sammanhållen amerikansk socialdemokratisk organisation. Men det finns ett antal exempel på vad som skulle kunna lägga grunden till en mer sammanhållen Demokratisk vänster. Ett av de intressantaste är faktiskt ett parti: Working Families Party (WFP) som framförallt finns i delstaten New York. WFP använder sig av delstatens speciella vallagar som tillåter att ett parti använder sig av ett annat partis kandidater (så kallad ”cross endorsement”). WFP bildades av fackföreningar och grannskapsorganisationer för att med en plattform centrerad kring ekonomisk omfördelning vrida politiken åt vänster. Detta gör de genom att (oftast) sätta upp Demokratiska kandidater på sin rad på röstsedeln (ballot line). Eftersom en kandidats röster på olika ”ballot lines” räknas ihop slösas inte rösten bort i ett valsystem där vinnare tar allt, samtidigt som man kan visa på att WFP-rösterna har bidragit till valsegern.

County Fed
Ett annat exempel är den koalition av fackföreningar, grannskapsorganisationer, minoritetsgrupper och andra gräsrotsorganisationer som formerats kring Los Angeles County Federation of Labor (County Fed) och som utgör basen för vad som förmodligen är USA:s mest vänsterorienterade kommunfullmäktige med borgmästare Antonio Villaraigosa i spetsen (läs en väldigt intressant artikel om Villaraigosa i Dissent). Fackföreningsrörelsen i Los Angeles är dessutom mitt uppe i en fantastisk utveckling där framförallt serviceförbunden närmar sig skandinaviska medlemsnivåer.

Ett socialdemokratiskt projekt
Ett socialdemokratiskt projekt i USA kommer inte att vara antingen det ena eller det andra. Det kommer att vara både och. Men om det är något som båda dessa exempel visar på så är det vikten av att bygga på en bas av gräsrotsorganisering, både på arbetsplatser och i grannskap, genom fackföreningar och andra basorganisationer. Det handlar också om ett fokus på ekonomisk omfördelning och rättvis tillväxt, om att möta människor på deras egna förutsättningar. Det här kommer också betyda att man inte kan vara helt "ren". Koalitionsbyggen innebär kompromisser. Både mellan progressiva organisationer med olika agendor, och med andra delar av det Demokratiska tältet. Det här är en tradition som ofta kan komma på koalitionskurs med andra delar av det Demokratiska partiet.

Michael Harrington, mångårig ledare och chefsideolog i DSA menade att USA skulle närma sig den demokratiska socialismen på ett sätt som följer det engelska snarare än tyska spåret. Genom daglig erfarenhet snarare än genom ideologisk övertygelse. WFP och County Fed visar på en sådan väg.

Ett tips

2007-02-10T03:04:00.000+01:00

Om det är så att du står i baren på Kvarnen och en snygg tjej (eller kille) typ stöter på dig så måste du bestämma dig där och då om du hellre utvecklar relationen eller om du hellre dricker öl med dina kompisar. Gör det. För hon står sällan kvar utanför dörren när du hämtat ut jackan. Så om du latina som beställde kaffe samtidigt som jag beställde mörk staropramen läser det här. Skriv en rad i kommentarsfältet. Det är dags att gå hem.

Dagens Aftonbladet

2007-02-08T16:02:00.000+01:00

Jag är med i Aftonbladet idag (åtminstone på nätet). Inte i första person, men ändå. Man tackar och bockar. Är dock inte "Nackapolitiker" längre, tack och lov.

Vad gäller en annan Nackapolitikers ("Det är Thage G" som han brukade säga när han ringde)debattartikel i Aftonbladet så kan jag väl säga att jag delar hans syn på det stora hela. Jag skrev det redan i sommras och förra sommaren (det är i princip samma artikel). Vad gäller SSU och deras medlemskap så tror jag inte att man ska ta så hårt på de nya siffrorna (ca 4000 medlemmar). Det är knappast en nyhet för någon med lite insikt. Redan för fyra år sedan läste jag ett PM där författaren uppskattade medlemstalet till ungefär 5000 personer. Den senaste tiden har jag dessutom suttit och rotat i lite arkiv hos araben, och även för 35 år sedan förekom det försök att pumpa upp antalet medlemmar. Konlikterna i förbundet under det senaste decenniet har det dessutom varit mer regel än undantag. Det kanske till och med är så att pappersmedlemmar har setts som mer lättkontrollerade i maktkampen än riktiga människor med riktiga åsikter. Med riktiga betalande medlemmar hoppas jag att SSU kan få den nystart förbundet så väl behöver.

Ett steg på vägen?

2007-02-08T11:30:00.000+01:00

I april förra året efterlyste jag en mer horisontell europeisk socialdemokratisk debatt. Idag fick jag ett mejl från en aktivist i Irish Labour Party som jag träffade i den svenska valrörelsen. Det gjorde mig uppmärksam på den här sajten: Activist 2 Activist som samordnar och informerar om socialdemokratiska valrörelser runt om i Europa. Det är ett projekt som kan syfta till en verklig europeisk socialdemokratisk debatt, bortom partiledningarnas möten i Bryssel. Synd bara att det inte finns någon info om det franska presidentvalet.

På sida 8 i senaste numret av Labour Youth's tidning Left Tribune finns en sammanställning över Labour's kandidater i valet som förmodligen kommer att hållas i maj.

Ännu inte

2007-02-08T08:43:00.000+01:00

För några år sedan stötte jag för första gången på teologen och kristna socialisten Per Frostin i den intressanta boken Solidaritet med arbetarrörelsen (1981). Boken som är utgiven av Broderskap - där Frostin var aktiv - är konstigt nog en ganska renodlat (sekulär) marxistisk betraktelse. Den gjorde dock att jag blev lite nyfiken på att läsa mer av honom. Men med så mycket annat blev det aldrig av. Tills jag snubblade över en annan bok av honom för några dagar sedan, Kampen för rättfärdighet: Fyra politiska bibelstudier (1970). Denna skrift har sin bakgrund i Nordens Kristna Socialdemokraters sommarmöte 1969 och är som titeln antyder en mer kristet färgad bok. I texten "Rättfärdighetens frukt, fred" hittar jag följande stycke (s 47-48):

Kritisk solidaritet med SAP
I uttrycket "kritisk solidaritet" ligger betoningen på "solidaritet". Ingen politisk gruppering i vårt land har gjort så mycket som SAP för de lågavlönade, de maktlösa och de förtryckta. Ingen politisk gruppering har inom överskådelig framtid så stora möjligheter som SAP att föra de lågavlönades och de maktlösas talan. Det finns ju två realistiska regeringsalternativ i Sverige, det socialdemokratiska och det borgerliga. Det är inte svårt att räkna ut vilket av dessa bägge alternativ som är mest intresserat av att lyssna på de förtrycktas rop, vilket av båda dessa alternativ som är bäst skickat att kämpa för rättfärdigheten. Ur dessa insikter följer solidariteten med SAP. Men solidariteten måste vara kritisk om den är helhjärtad. En blind partidiciplin är osolidarisk därför att då avsäger man sig ansvaret för det parti som man tillhör.

Innebörden av "kritisk solidaritet" framgår tydligare av begreppsparet Redan nu - Ännu inte. Redan nu har arbetarrörelsen gjort mycket för att skapa mäskligare förhållanden i vårt land. Kanske först när jag rest i andra länder eller samtalat med utlänningar har jag förstått i hur hög grad den svenska jämlikheten krävt ett imponerande arbete. Tag en sådan vardaglig fråga som renhållningen. Vi reflekterar väl sällan över att det är en seger för jämlikheten när lågavlönade och högavlönade har i stort sätt samma möjligheter att bli kvitt avfall och skräp. Men det är ju ingen självklarhet. I New York t ex fungerar renhållningen betydligt sämre i slumområdena än i de rikas kvarter. Det kräver inte mycket fantasi för att förstå vilken olidlig stank det kan bli när några veckors avfall samlas i och runt soptunnorna under tryckande sommarhetta. Det finns många andra sådana exempel på segrar för jämlikheten som man sällan talar om men som har krävt mycket arbete i kommittéer, nämnder och utredningar.

Likväl kan vårt parti inte slå sig till ro vid de vunna framgångarna. Rättfärdighet är ännu inte förverkligad. Den som har fått makten att föra de maktlösas talan måste ständigt pröva sig själv, så att han inte solidariserar sig med de mäktiga. Ständigt måste han vara på sin vakt mot frestelsen att solidariteten skiftar när herdepojken blir kung. Rådslagsgrupperna är ett exempel på hur vi kan förnya och vitalisera partiets politik genom att peka på "ännu inte". Det är varje partimedlems uppgift att påminna om "ännu inte".

Stycket påminner mig om det inlägg jag skrev sommaren 2005 om varför jag är medlem i SAP. Det har också en udd riktat mot alla "rena" socialister som aldrig skulle kunna tänka sig att smutsa ner sina ideal genom att göra gemensam sak med sosseriet. För mig sammanfattar Frostins begreppspar "Redan nu - Ännu inte" storheten med den socialdemokratiska rörelsen. Det är en rörelse som faktiskt har genomfört positiva samhällsförändringar och inte bara pratat om dem. Det är också en rörelse som måste ha ena ögat på kommunfullmäktiges dagordning och det andra på horisonten. Att vara en kärleksfull kritiker som säger att jag är stolt, men inte nöjd (för att låna en mer sentida slogan) är själva essensen i varför jag är socialdemokrat. Det finns fortfarande mycket som är "ännu inte".

Socialdemokratiska framtidsvisoner

2007-02-05T20:33:00.000+01:00

Det är i senaste laget att tipsa om det här. Men det verkar hursomhelst intressant, och Samtidshistoriska institutet på Södertörns högskola är en pigg akademisk institution som tar tredje uppgiften på allvar:

6/2 två seminarier:
Socialdemokratiska framtidsvisioner förr och
nu
Seminarierna arrangeras av Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola.
Socialdemokratiska framtidsvisioner förr och nu
Öppet seminarium där forskare diskuterar:
- Socialdemokratin och Europa
- Folkhemsnostalgin
- Jämställdhet och integration
- Ett nytt rättviseperspektiv
- Socialdemokratin och marknaden

När? Tisdag 6 februari kl. 9.00-12.00
Var? Moas båge, Sal MB 503, Södertörns högskola, Centrala campus i Flemingsberg

Vittnesseminarium
Socialdemokratiska framtidsvisioner förr och nu. Har Socialdemokratin förlorat sin framtidsvision? Hur gick det i så fall till? Tre generationer Socialdemokrater diskuterar Socialdemokratins framtid.

Vittnespanel: Peter Gustavsson, Jens Henriksson, AnneMarie Lindgren, Lena Sommestad, Nalin Pekgul

När? Tisdag 6 februari kl. 13.30-17.00
Var? Moas båge, Sal MA 636, Södertörns högskola, Centrala campus i Flemingsberg

Ingen föranmälan.
Välkommen!

Dessutom är det värt att tipsa om att SSU:s debatttidskrift Tvärdrag numera finns på nätet.

Min medborgerliga plikt

2007-02-05T20:24:00.000+01:00

Ibland måste man göra sin medborgerliga plikt och påpeka felaktigheter i samhällsdebatten. Därför skickade jag följande mejl till fotbollsmagasinet Offside:

Det är glädjande att äntligen få se en artikel med Bajenfokus i Offside (1/2007). Man kan lugnt säga att det var ett tag sedan. Men det är samtidigt ganska typiskt att det krävdes en läsaromröstning för att artikeln om Pétur Björn Jónsson skulle bli till. En artikel som självklart bara är en bråkdel så lång som de jättereportage som behandlar göteborgare och skåningar. Men annat var väl inte att vänta? Hur kommer det sig att Hammarby är så underrepresenterat i Offside?

Med vänlig hälsning,

Fredrik Jansson
Stockholm

Kändisar, kändiar, kändisar...

2007-02-02T18:01:00.000+01:00

Ombudsvalet till den socialdemokratiska extrakongressen är nu klar i Stockholms arbetarekommun. Den direkta kommentaren till resultatet (klicka på kongress 2007) är som rubriken säger ovan; idel kändisar. De valda är som följer:

1 Carin Jämtin, 1529

2 Annika Billström, 1073

3 Jens Orback, 1046

4 Anna Kettner, 1015

5 Anders Carlberg, 993

6 Sven Britton, 900

7 Dag Larsson, 891

8 Maj Britt Theorin, 859

9 Ylva Johansson, 856

10 Maria Palme, 849

11 Ingemar Josefsson, 750

12 Mats Hulth, 749

13 Maria Bosdotter, 708

14 Erik Nilsson, 708

15 Laila Freivalds, 700

16 Catharina Tarras-Wahlberg, 655

17 Tomas Rudin, 650

18 Teres Lindberg, 633

19 Börje Vestlund, 601

20 Leif Rönngren, 580

21 Karin Wanngård, 560

22 Olle Burell, 559

23 Mirja Räihä Järvinen, 527

24 Joe Frans, 511

Åtminstone 14 av de valda är eller har varit statsråd, borgarråd, landstingsråd eller riksdagsledamöter. Ytterligare ett antal är eller har varit politruker. Även om jag själv har varit med och röstat fram en handfull av dessa så visar resultatet på ett problem med representationen på socialdemokratiska partikongresser. Det är de som redan har inflytande som sitter och är gräsrötter på kongressen. Detta leder till att nya idéer begränsas eftersom allt ses genom heltidspolitikerns lins med allt vad det innebär av budgetansvar och förvaltarens begränsningar. Det hade varit bra för den så omtalade förnyelsen om det verkligen var aktiva gräsrötter som bestämde i partiets högsta beslutande organ istället för de som bestämmer i politikens vardag.

Däremot känns det kul att Peter Gustavsson valdes som ett av tre ombud från Uppsala arbetarekommun (tillsammans med ett före detta statsråd och ett kommunalråd).

Vaktavbyte

2007-01-18T16:52:00.000+01:00

Det blir Mona Sahlin. Hon var inte mitt förstahandsval, men nu är det bara att gilla läget. Jag är fortfarande inte övertygad om att hon är så folklig som hennes stödtrupper vill göra gällande. Men jag kan ha fel. Det har hänt förr ska gudarna veta. Men ska man vara positiv (och det ska man ju) så har hon populariserat ett antal perspektiv som tidigare varit alltför svaga kort hos socialdemokratin: feminism, integration och HBT-frågor (Markus skriver om det här). Dessutom är hon liksom mitt förstahandsval, Carin Jämtin, kvinna och stockholmare. Två inte alls obetydliga identiteter i sammanhanget. Något som dock oroar mig är henne oförmåga att se klassamhället i dagens Sverige. När hon talar om vikten av klimatfrågan i AiP blir det återigen tydligt att hon anser att klassproblematiken är något som existerar antingen långt bak i tiden, eller långt bort i geografin:

- Jag vill ta över stafettpinnen från Göran Persson och göra klimatfrågan och den hållbara utvecklingen till socialdemokratins stora framtidsfråga, på samma sätt som kampen mot klassklyftorna stod i centrum under arbetarrörelsen ungdom.

- Vi ser samma klyftor inom många områden i dag, och en av 2000-talets stora klassfrågor är skillnaden mellan rika och fattiga länder och de olika möjligheterna att bemöta klimatförändringarna.

Det är synd. Klassperspektivet skulle berika hennes hjärtefrågor. Även om det inte går att förklara frågor som rasism och könsförtryck enbart i ekonomiska termer så är det otvetydigt så att de sämst betalda kvinnornas position på arbetsmarknaden har en klassdimension. Detsamma gäller det utanförskap som stora grupper invandrare upplever idag. Förtryck samverkar och skär man av ett av benen kommer analysen att halta. Dessutom måste "identitetspolitiska"* frågor av sahlintyp kombineras med klassisk ekonomisk omfördelning för att kunna knyta ihop den progressiva allians av arbetar- och medelklass som är nödvändig för att socialdemokratin ska komma tillbaka till makten.

Det verkar inte som om valberedningen har lagt fram ett förslag på vilka som ska väljas in i verkställande utskott (VU) och partistyrelse (PS), samt vem som ska vara ordförande i programkommissionen än. Mitt tips är att Morgan Johansson och Sven-Erik Österberg kommer att ta plats i VU som "vänsterns" och "fackets"** representanter. Eventuellt tillsammans med Jämtin. Till midsommar kommer Österberg att väljas in till partisekreterare av partistyrelsen. För det är givetvis inte så att Marita Ulvskog kommer att sitta kvar för att Sahlin krävt det (man kräver helt enkelt inte att lagkaptenen byts ut när man själv kommer in i 89:e minuten) eller för att Ulvskog har så starkt stöd i "vänstern" (det har hon inte). Anledningen till att hon inte avgår innan kongressen är att partisekreterare i modern tid har tillsatts av partistyrelsen för att sedan konfirmeras av kongressen (det vill säga 2009). Som ordförande i programkommissionen ser jag gärna riksdagsledamoten Luciano Astudillo från Malmö, men ett troligare val är kanske Johansson. Den som lever får se.

Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (SAP) kommer om några månader att få sin första kvinnliga partiledare. Och för oss som anser att SAP i första hand är ett klass- och intresseparti och i andra hand ett idéparti (läs Peter Hultqvist här) får ta på oss rollen som kärleksfulla kritiker om vi känner att partiledningen börjar slira.

*Slarvig användning av begreppet.
**Begrepp som "vänster" och "höger" används ofta på ett ganska trubbigt sätt. Någon gång ska jag försöka reda ut vad som är vad inom sosseriet.

Varför jag inte vill ha Sahlin som partiordförande

2007-01-08T16:46:00.000+01:00

Det är tydligen fler än jag som är skeptiska till Mona Sahlin som ny partiordförande om man får tro DN. Men samtidigt tycker jag att det är att förenkla saker och ting om man gör det till en fråga om partiets "vänster" kontra "höger". Faktum är att jag inte är säker på att frågan kan placeras in på en så enkel skala. Sahlin har otvetydigt tillhört "högern" i partiet. Men samhällstendenser skiftar och att vara Blairite är idag inte lika inne i nomenklaturan som det var i slutet av 90-talet. Ingen centralt placerad politruck skulle idag komma på idén att sitta på seminarier med brittiska kamrater och säga att det är synd att Sverige inte har haft "the blessing of 18 years". Mina argument för att Mona Sahlin inte är en bra ordförandekandidat handlar snarare om valbarhet. Socialdemokraterna förlorade valet därför att man misslyckades med sin traditionella allians av arbetar- och medelklass. Sahlin är inte populär i någon av grupperna. Dessutom finns det en stor risk att minnet av "Tobleroneaffären" alienerar en annan viktig socialdemokratisk väljargrupp, pensionärerna. Mitt intryck är att hon framförallt har stöd i en socialdemokratisk väljargrupp, invandrarna. Det är förvisso en viktig väljargrupp för socialdemokraterna, men det är också en grupp som man kan få att gå och rösta om man ger upp den borgerligt anorektiska ekonomiska politik som präglat Sverige det senaste årtiondet. För att vinna 2010 (vilket trots allt är det viktigaste just nu) behövs det en partiledare som kan leda arbetet med att åter samla den socialdemokratiska alliansen. Jag tror inte att Mona Sahlin är det ledaren.

Fackligt arbete i Solna

2007-01-05T12:47:00.000+01:00

I ett försök att slå mynt av den allt konstigare partiordförandesåpan kan man på Expressen rösta på ett antal personer som inte backar för att leda Sveriges största parti. Dom kanske inte gungar min båt, men följande citat från kandidaten Victor Rangner beskriver väldigt väl fackförbundet SAC:

"Jag har varit ordförande för syndikalisterna i Solna, men slutade när de bara ville prata om inbördeskriget i Spanien 1936 i stället för hur man ska skapa nya arbeten idag."

Min kandidat i det "riktiga" racet är tillsvidare Ulrica Messing. Men nu tror jag det är dags att börja skissa på en motion om att partiordförande ska utses i medlemsomröstning, bland kandidater som öppet deklarerar sitt intresse och sina åsikter.

(Åter igen) Förövrigt...

2007-01-02T21:44:00.000+01:00

... samlade under julhelgen ett antal Bajare med större eller mindre anknytning till Stockholms socialdemokrati in 1350 kr till Hammarby Hockeys Club 1080 Ett grönvitt tack till er som deltog!

En skiss till en socialistisk teologi

2006-12-20T13:15:00.000+01:00

Julen lär ju ha kopplingar till religionen. Och även om jag inte är särskilt religiös av mig så tipsar jag gärna om Klas Corbelius bok I mammons tid som finns att köpas här och ladda ner här. Jag recenserade den här:

En skiss till en socialistisk teologi

Recension av I mammons tid, Klas Corbelius, Eget förlag, 2005

I tider när Bush och bin Ladin får vara symboler för den religiösa politiken är det skönt att se att det finns de som försöker göra motstånd. Klas Corbelius bok I mammons tid är ett sådant motstånd. Corbelius, som är aktiv socialdemokrat och rörelsesekreterare i Kristna studentrörelsen, skissar upp en socialistisk teologi. En teologi som måste reflektera människors verkliga livsvillkor och behov, och därför går i konflikt med den kapitalism som har blivit religion.

Som av en slump läser jag I mammons tid samtidigt som jag läser Umberto Ecos Rosens namn. En roman som utspelar sig mot bakgrund av de första spirande konflikterna mellan feodalism och kapitalism i medeltidens Italien – och framförallt Kyrkans roll i dessa konflikter. Det är också den Kyrka som gått makthavarnas ärenden som Corbelius vänder sig emot. Istället ser han den kyrka som fanns innan kristendomen blev statsreligion på 300-talet som ett föredöme. En kyrka som grundar sig i de förtrycktas gemenskap och som genom århundradena från och till visat sig i kampen mot slaveri och rasförtryck. Corbelius’ kritik av den systembevarande Kyrkan påminner om den kritik Klas Gustavsson och Ingemar Lindberg riktar mot arbetarrörelsen i sina böcker Socialismens liv efter döden och Det globala kapitalet och det nya motståndet. En kärleksfull kritik som grundas i förståelsen att det inte finns något alternativ. För dem måste en arbetarrörelse stå på de utsugnas sida på samma sätt som Corbelius anser att Kyrkan måste göra.

Ska man rikta kritik mot boken så är det framförallt mot den ensida koncentrationen på människors roll som konsument i det kapitalistiska samhället. Arbetarklassen i sin egentliga – och för socialismen centrala – roll som producenter dyker bara upp i förbigående i egenskap av sömmerskor i tredje världen och i något enstaka citat av en fackföreningsombudsman. Därigenom förblir den centrala konfliklinjen i det kapitalistiska samhället – arbete kontra kapital – osynlig och kampen för ett annat samhälle stannar vid att älska sin nästa, handla rättvisemärkt och att inte handla alls på söndagar. Men i rättvisans namn är det inte Kyrkans uppgift att föra kampen på arbetsmarknaden. Kan den däremot visa på orättvisorna i samhället och peka på sätt att bekämpa dessa är det gott nog.

I mammons tid är en intressant och tankeväckande bok som varje kristen som brottas med kapitalismens destruktivitet borde läsa. Men vad har boken för intresse för undertecknad, som visserligen är intresserad av religion men inte religiös? För mig blir boken snarare ett organisationsredskap. Samtidigt som många kristna ställer sig på de förtrycktas sida så saknar de en politisk hemvist och ett tydligt ramverk för att förstå världen. Med Corbelius’ skiss till en socialistisk teologi i handen borde den enda kristna vänsterorganisationen i Sverige – Broderskap – fundera över hur man ska värva de tiotusentals unga organiserade kristna som redan idag har radikala åsikter i fördelningsfrågor både hemma och internationellt och praktiskt visar sin solidaritet med jordens fördömda.

För övrigt...

2006-12-19T18:57:00.000+01:00

...tycker jag att ni kan försöka ta er till Hovet och se Hammarby Hockey möta Södertälje SK imorgon klockan 19:00. Bajens anrika hockeysektion håller på att konka och kan behöva allt finansiellt och publikt stöd de kan få. Har ni inte möjlighet att gå då så har ni ytterligare en chans att visa ert stöd lördagen 30 december då Bajen tar mot gnaget i Globen klockan 16:00.

Andra sätt att stödja Bajen Hockey är att sätta in pengar på Bamsingarnas insamlingskonto eller att gå med Club 1080.

Vad hade hänt om Rosa fått leva?

2006-12-18T15:05:00.000+01:00

Igår såg jag reprisen av dokumentären "Revolutionens kvinnor" på SVT (se den här). Dokumentären handlar om tre östeuropeiska kvinnor som föds vid ungefär samma tid i historien och vars vägar korsas och skiljs åt under åren kring den ryska revolutionen: Anarkisten Emma Goldman, socialisten Rosa Luxemburg och kommunisten Alexandra Kollontaj.* Även om Goldmans och Kollontajs historier är fascinerade så är det Rosa Luxemburg jag fastnar för. Något som kanske inte är så konstigt eftersom hon är den av de tre som ligger närmast den tradition jag själv verkar i. Hon är en person som väldigt stora delar av vänstern kan identifiera sig med då hon var starkt kritisk mot både den tyska socialdemokratin och den ryska bolsjevismen. Men också därför att hon mördas i exakt rätt stund, bara något år efter den ryska revolutionen. Hon hinner aldrig ta ställning i konflikten mellan socialdemokrati och bolsjevism och kan därför omfamnas av hela vänstern. Man undrar vart hon hade gått om hon fått leva? Kanske hade en verklig tredje väg kunnat utkristaliserats i den europeiska arbetarrörelsen.

*Jag vet, lite slarvig användning av begreppen.